LitteraturMagazinets recension av Mysteriet på Ödeborgen, Kristina Ohlsson

Spökhistoria på en stormig ö

Tavlor flyttas, dörrhandtag rör sig mitt i natten och ljudet av mystiska steg hörs"

Bok- presentation:	Mysteriet på Ödeborgen
Författar- presentation:	Kristina Ohlsson

Ellie och Walter skickas till Stormön, en enslig ö. Där får de bo i den gamla Ödeborgen hos Stefan och Betty och deras son August.

Ellie och Walters föräldrar kan inte ta hand om dem, av skäl som läsaren förstår först efter ett tag. Stefan och Betty tänker fixa upp Ödeborgen till hotell. Men öns övriga befolkning är tveksam. Redan vid ankomsten blir Ellie och Walter varnade av öborna: Ödeborgen har stått tom i decennier och det är inte meningen att någon ska bo där. Gastarna vill att stället ska förbli obebott. Snart står det helt klart att det är något som inte står rätt till i den gamla borgen. Tavlor flyttas, dörrhandtag rör sig mitt i natten och ljudet av mystiska steg hörs. För att inte tala om den svarta fågel som ursinnigt attackerar dem...

Kristina Ohlsson är bra på att skapa effektiva spökhistorier för slukaråldern. Att läsa hennes böcker är som att sitta vid lägerelden och höra spökhistorier. Böcker som "Glasbarnen", "Mordet på Hester Hill" och "Zombiefeber" får ständigt nya läsare.

"Mysteriet på Ödeborgen" är lite mörkare än de andra böckerna, eftersom Ellie och Walter är i en så utsatt position. Deras övergivenhet och besvikelse på vuxenvärlden gör historien extra tragisk. "Mysteriet på Ödeborgen" kommer säkert bli lika populär som de andra böckerna.

Mottagen: 28 december 2019

 Relaterade artiklar 

Recension

Deckardrottning skriver barnbok

Kristina Ohlsson är en av Sveriges mest populära deckarförfattare. Nu kommer hennes första barnbok, "Glasbarnen". Hon har lämnat deckargenren men ett visst mått av detektivarbete ingår ändå i denna spökhistoria för de yngre. Till att börja med är "Glasbarnen" mer än nog skrämmande – så skrämmande att recensenten är osäker på om boken är lämplig för så unga läsare som 8 år. "Eller så är det jag som är överdrivet mörkrädd?" skriver Erika Wallman som på det stora hela tycker att "Glasbarnen" är en trevlig läsupplevelse. Det är bara upplösningen som går lite väl snabb, tycker hon. "Det känns nästan som om Ohlsson har tröttnat på sin egen berättelse."

Läs mer ...

Anmäl textfel