LitteraturMagazinets recension
av Yarden, Kristian Lundberg
Viktigt om samhällets skuggsida
Jag hörde en intervju med Kristian Lundberg en gång då han berättade om hoten och hatet han fick utstå efter att han skrivit krönikor om om mäns våld mot kvinnor. Efter att ha lyssnat på hans engagemang för de på samhällets skuggsida var jag fast besluten om att läsa en bok av honom. Det var ett bra beslut.
"Yarden" är en tunn liten berättelse om Lundbergs eget liv. Om hur han vid en ålder av ungefär 40 år inte längre kan försörja sig på sitt författarskap utan är tvungen att kliva ner för klasstrappan och in just på yarden. Där arbetar han under urdåliga arbetsvillkor och ständig rädsla att bli avskedad, tillsammans med människor från andra kulturer. De gör jobbet ingen annan vill göra, för en liten lön. De behandlas som något katten släpat in av chefer och föreståndare. Det händer att de inte släpps in i lunchlokalen ens.
"En libanes, en egyptier, två irakier, en svensk, en afrikan. Men, vi var i alla fall inte polacker. "Nej, vet ni, de sover i bilen och tvättar sig aldrig, de luktar skit, man kan inte ha dem i möblerade rum."
Människohandel. Orättvisor. Fattigdom.
Det är smärtsamt att läsa den här boken. Uppenbart är att det också var krävande för Lundberg att skriva den.
Ibland förnimmer jag en offerkofta. Jag får en obehaglig känsla av att han tror sig vara den enda som drabbats av svårigheter och motgångar.
Som tyngst blir det när han berättar om sin barndom. Om mamman som var sjuk i schizofreni. Om pappan som reste 300 dagar per år och inte ville känns vid sin son. Om hur han, mamman och systern fick flytta från stad till stad. Om pengar som aldrig räcker till. Och då handlar det inte om att välja mellan utlandsresor och restaurangbesök utan mellan busskort eller sjukvård.
I Sverige just nu arbetar vissa tills kroppen värker, på flera jobb för att ha råd att betala mat och hyror. Många andra konsumerar i överflöd. De senaste tjugo åren har de redan rika fått ännu mera i plånboken medan de fattiga fått det ännu sämre. Var är solidariteten?
Hos Lundberg. Han har själv varit i botten, kriminell och missbrukare, och för nu de utsattas talan. I tidningar, på tv eller sociala medier tar underklassen sällan plats, därför är "Yarden" en viktig berättelse.
Det är den första boken jag läst av Lundberg men sannerligen inte den sista. Språket är likt prosa, vackert men lättförståeligt. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen "Och allt ska vara kärlek".
Mottagen: 8 maj 2013
Anmäl textfel
