LitteraturMagazinets recension
av Fantasten Per Oscarsson, Klas Gustafson
Respektfullt och levande om geniet Per Oscarsson
Journalisten och författaren Klas Gustafson träffade aldrig Per Oscarsson. Men han har läst på ordentligt om den geniala skådespelaren och med nyfiken respekt skrivit en biografi om hans liv och sextio år långa karriär.
För en generation var Per Oscarsson den som med genialitet spelade Hamlet som rufsig bohem på Göteborgs stadsteater, stack från succéföreställningen och hungrande fotvandrade i Europa. För en annan blev han mannen som gjorde skandal när han klädde av sig i TV:s Hylands hörna. Och för en tredje var han rövarhövdingen Borka och morfadern i ”Kan du vissla Johanna”.
Han var och är någon för alla.
Frågan är kanske vem han var för sig själv.
I boktiteln kallas han ”fantast”, en som har storslagna och verklighetsfrämmande idéer och fantasier. Jag blev lite besviken när jag i efterhand upptäckte det. För genom hela läsningen tyckte jag så mycket om att Klas Gustafson just undvek att sätta någon etikett på Oscarssons stundtals extrema idéer och sätt att leva. Etiketter och bokstavsdiagnoser kan ju bli så avfärdande.
Per Oscarsson var antagligen en rätt jobbig och ombytlig person. Han var Jehovas vittne ett tag, vegetarian, vägrade militärtjänst, gjorde lumpen, levde asketiskt, vräkte i sig entrecoter, var inte vatten värd, kände sig oövervinnerlig. Vägrade ta regi och stack vidare i livet från hustrur, barn, teaterengagemang när han ville eller kände sig behöva något annat.
Två saker funderar jag på efter att ha läst boken. En så ombytlig man, vad skulle han själv ha skrivit om sitt liv när han blivit ännu ett snäpp äldre? Eller snarare vad skrev han om sitt liv i det manus som gick upp i rök i samma brand som Oscarsson själv omkom i? Klas Gustafson hanterar ombytligheten genom att berätta om de faktiska händelserna och sedan citera vad Per Oscarsson sa om dem senare i livet. Ofta tar han avstånd från det han gjort och sagt, ibland har han glömt alltihop och vad han sagt i tidigare kommentarer.
Den andra funderingen är kanske mer allmänmänsklig. Vad gör en människa till det hon är? Per Oscarsson var tvilling, hans bror Björn miste alltså också sin mor tidigt och växte upp med en oberäknelig alkoholist till far. Men Björn valde ett tryggt och tillbakadraget yrke och levde ett stillsamt liv med en och samma fru och var lycklig med det.
Och varför ser Per otrygg, inbunden och undrande ut på ateljéfotot från tidig barndom, medan Björn skrattar öppet och otvunget in i kameran? Per Oscarsson själv gissade på ålderns höst att det var då det började, hans känsla av att vara utstött och skygg.
Klas Gustafson söker också svar på frågan. Björn, som fortfarande lever, säger att Per inte blev särbehandlad hemma – men att han hade livlig fantasi. Varför blev det så?
Mottagen: 28 augusti 2014
Anmäl textfel
