LitteraturMagazinets recension
av Em, Kim Thúy
Kim Thúys prosa lyser starkt
Kim Thúy är född i Sydvietnam, upplevde kriget och lämnade Vietnam som båtflykting när hon var tio år gammal. Nu bor hon sedan länge i Montreal.
Den självbiografiska debutromanen “Ru” fick ett översvallande mottagande internationellt. I den slingrar sig hennes minnen från barndomen under kriget, till flykten i båt, lägret i Malaysia, exilen i Kanada och återkomsten till Vietnam som vuxen.
I den senaste boken, “Em”, får vi göra bekantskap med skilda människoöden i Syd fram till Nordvietnams maktövertagande. Kim Thuýs prosa förblir lätt och luftig i Marianne Tufvessons översättning, trots ämnet. Människor dödas och blir svikna men tas också omhand och blir älskade.
I Vietnam används ordet “em” i första hand om lillebror eller lillasyster i en familj, om den yngre av två vänner eller om kvinnan i ett par. Författaren skriver att hon gärna vill se “em” som en homonym till det franska “aime” (älska).
Vi får först en saklig genomgång av vilken roll gummiplantagerna spelade. Fransmännen hade investerat i dem under sin tid som kolonialherrar. Mai var med rebellerna under kriget. Hennes uppgift var att sabotera för plantageägaren Alexandre. Men dessa två fiender blir förälskade i varandra och får dottern Tâm. Vid ett amerikanskt anfall räddas Tâm av sin amma och får växa upp i hennes hemby. Efter att ondskan hunnit dit ligger Tâm som ensam överlevande kvar på en hög av lik. En amerikansk helikopterpilot räddar henne och tar henne till nunnorna, där hon får leva i ro i tre år. Sen söker piloten upp henne och ger henne en lägenhet i Saigon. Tâm blir hans älskarinna. När han återvänt till sin flygbas blir Tâm värvad av en nattklubb.
På gatan dyker det upp namnlösa barn. En pojke som kommer att kallas Louis blir omhändertagen av någon, får en pappkartong att ligga i, risavkok, ett klädesplagg. De yngsta adopteras av de äldre, och tillfälliga familjer uppstår. Louis är ett annat öde som vi får följa.
En månad innan Nordvietnams kommunistiska armé rullar in på Saigons gator satsar Amerikas president Gerald Ford två miljoner dollar på att skeppa ut de föräldralösa barn som soldaterna lämnat efter sig. Flygplan chartras. Det första förolyckas redan på startbanan på grund av ett tekniskt fel.
Boken slutar med en uppräkning av antalet soldater som deltog i kriget, antalet döda och sårade, men som Kim Thúy skriver “ingen förteckning tar upp antalet föräldralösa, änkor, grusade drömmar, krossade hjärtan”.
Den 30 april 2025 har det gått 50 år sedan Vietnams enande. Det kommer att omtalas olika beroende på vilket läger man tillhör. Ett läger kommer att fira återföreningen mellan Nord och Syd. I det andra lägret kommer de vietnameser som flydde landet att sörja Saigons fall från sina nya hem ute i världen.
I Kim Thúys böcker får vi möta människor i ett krig som vi sett sändas ut i tv-rutan. Här blir det på riktigt på ett annat sätt. Det blir död men mest liv. Även de små och sköraste får en chans och blir omhändertagna – av kärlek. Kim Thúy imponerar med sin lysande prosa.
Mottagen: 17 april 2021
Anmäl textfel
