Titanic går på ett isberg 23.40 söndagen den 14 april 1912, endast fyra dagar och sjutton timmar efter jungfruresans början. Två timmar och fyrtio minuter senare försvinner fartyget från havets yta. Det finns endast livbåtar till en bråkdel av passagerarna, resten hamnar i det iskalla, nollgradiga vattnet i Nordatlanten.

Theo och Ramona stirrade fascinerat på det gigantiska isberget som gled förbi. Det var så nära att de kunde sträcka ut handen och vidröra det. Isberget reste sig högt över dem och såg ut att kunna välta och krossa fartyget. Plötsligt skälvde däcket till under deras fötter, ett svagt skärande gnissel hördes.

Flera personer dök upp på däck, väckta av stöten och det ovanliga ljudet.

"Vi gick på ett isberg, där försvinner det bort i mörkret!" Theo pekade ut över havet, där endast den mörkare ytan gav en antydan om isberget.

"Det här fartyget är osänkbart, även om en liten skada har uppkommit klarar vi oss. Ni kan lugnt krypa till kojs", sa en besättningsman.

De flesta trodde på mannen, även Theo och Ramona, som gick tillbaka till sin hytt, medan klockan tickade vidare mot det ödesdigra klockslaget.