LitteraturMagazinets recension
av Gud och Adam och Eva, Kim Fupz Aakeson
Spännande och kul om Guds olydiga barn
Gud är ett lakan – eller ett spöke. En ande är han ju. Men är han snäll eller farlig?
I början har han ingen att vara något emot. Han är ensam. Och han är inte riktigt nöjd. Det han har skapat är inte allt så bra, tycker han. Bergen är höga och hårda, och getingarna sticks.
Då gör han en trädgård, där allt är fint. Där finns skönt gräs, fruktträd och jordgubbar. Och alla djur har mjuk päls, kattungar och kaniner.
Först ligger han i hängmattan och njuter, men när många dagar gått får han långtråkigt. Han vill ha en vän. Det är då han skapar Adam, med armar och ben och huvud och snopp.
Runtom allt det vackra finns en hagtornshäck. Adam vill se vad som finns på andra sidan. Men det får han inte för Gud. Där finns bara dåliga och dumma saker, får han till svar.
Gud blir irriterad på Adam, så han gör en hon med bröst och ingen snopp. Hon ska nog älska allt fint och gulligt innanför häcken.
Detta berättas i Kim Fuipz Aakesons bok ”Gud och Adam och Eva”. Han är känd och älskad för sina barn- och ungdomsböcker, har fått motta flera fina priser i Danmark och är bosatt i Köpenhamn. Den finstämda översättningen till svenska är gjord av Barbro Lagergren. Illustratör är Eva Lindström. Hon målar med mjuka, lite dova färger och ritar i en sådan där låtsasbarnslig stil. Hon fick 2013 Augustpriset för sina bilder i Ellen Karlssons kapitelbok ”Snöret, fågeln och jag”.
Från den gammaltestamentliga myten finns hos Aakeson äpplet kvar, dock inte ormen. Inte heller Adam och Evas förskräckelse när de upptäcker att de är nakna. Varför skulle man besvära barn med sådant som synd och skam?
I denna underbara bilderbok är det i stället Guds kärlek till människorna som bryter igenom. Han är generös gentemot deras drivkrafter. Vad vill de? Jo, upptäcka världen och lära sig saker. Mycket gott kan komma ut av det.
Det är förstås individuellt vilken åldersgrupp som har behållning av boken. Alla, skulle jag vilja säga. Man blir glad av att läsa den. Den är rolig. Och, visst är den spännande också. Adam och Eva är olydiga. Vad brukar hända då? Kanske är den främst för barn i förskola och lågstadium, men ju högre upp i ålder man kommer ju mer kan man tolka in i berättelsen.
Mottagen: 1 februari 2015
Anmäl textfel
