LitteraturMagazinets recension
av Det mest förbjudna, Kerstin Thorvall
Härligt geggigt och långt ifrån den polerade ytan
Kerstin Thorvalls omtalade roman "Det mest förbjudna" kom ut första gången 1976. Den aktualiseras i höst då den ingår i en samling nyutgivna klassiker med kvinnor i fokus. Böckerna – med 70-talsinspirerade omslag av Maija Louekari – har fått en speciell plats i min bokhylla.
Det här är en självbiografisk fiktion om Anna som är jaget. Annas älskade pappa dör när hon är elva år, kvar finns den rigorösa livsförnekande modern och Anna som är kuvad, snäll och duktig. I vuxen ålder revolutionerar hon mångfalt, mot modern, normer och förbud. Med syfte att äntligen vara sig själv oavsett vad folk tycker.
Det tjatas om att en ska vara personlig med inte privat, för att det inte ska bli geggigt. Men jag älskar Thorvalls geggiga berättelse. Jag älskar den för att den vågar berätta om en mamma som valde sig själv framför sina barn. Det smärtar mig att barnen åsidosattes, att ångesten drev henne att gång på gång göra förbjudna saker som sårade människor omkring henne. Däremot älskar jag att hon vågar berätta om det fula, och om kåtheten.
Helt uppenbart behöver vi få ta del av berättelser om kvinnor som låter sig styras av lust framför plikt.
"Hon var en människa som ville säga som det var och hon lärde sig aldrig att inte alla ville veta det."
Fast jag vill verkligen veta.
Jag är så fruktansvärt utled på det vackra, den polerade ytan. Instagrambilder som vittnar om lena bebisar, välplacerade stilleben, inställsamma leenden med perfekta tandrader, praktfulla bakverk och fluffiga täcken med randiga påslakan i vita hem. Kanske kräks jag nästa gång jag ser en söt tapet med blommor och fåglar. "Det mest förbjudna" verkar som en vidöppen dörr in till den osminkade verkligheten.
Jag tyckte om Kerstin Thorvall redan innan jag läst någon bok av henne. Det jag tagit del av via krönikor, artiklar, min mamma, tv och radio har fått mig att bli ett fan. Det är med stora förväntningar jag sträckläser den 200 sidor långa rykande romanen som utan tvekan uppfyller mina förväntningar. Språket, öppenheten och modet träffar mig rätt i hjärtat!
Mottagen: 24 oktober 2013
Anmäl textfel
