Recension av Grand final i skojarbranschen, Kerstin Ekman
Intressant om skrivandets villkor
Som ensamstående mamma hade jag en dagdröm om att skaffa en extra lägenhet. En lägenhet som skulle hållas skinande ren och vara ytterst smakfullt inredd. Den lägenheten skulle enbart vara för besökande gäster, “främmande”, ungefär som många i min barndom hade ett finrum reserverat för samma ändamål.
“Människan och hennes mask” som det heter i Jungiansk psykologi, och som jag påminns om vid läsningen av Kerstin Ekmans senaste roman. Den fula, men talangfulla Barbro Johansson lyckas övertala den vackra, socialt kompetenta Lillemor Troi att bli hennes ansikte utåt.
Att en ful och socialt handikappat författare inte har en chans i dagens samhälle, är en tanka som också drivs till sin spets i Karin Alvtegens roman “Svek”. Men här är det också fråga om något annat, nämligen att man enbart kan skriva i anonymitet.
Hur skall man kunna behålla koncentrationen när man överallt blir igenkänd och tilltalas av främmande som tror det är en ynnest att få lyssna till hur mycket ens böcker har betytt för dem? På Kungliga biblioteket såväl som i köpscentret kommer folk fram och lägger handen på ens arm och tilltalar en förtroligt. Så påfrestande. Och så skönt att slippa detta och sitta gömt och ägna sig åt skrivandet.
Efter läsningen av Kerstin Ekmans roman förstår man till fullo att alla författare skulle behöva klyva sig i två personer. Eller varför inte i tre, en måste ju stå för omsorg och omvårdnad också!
Men romanens två huvudpersoner har inte alls detta klart för sig. I stället för att samarbeta i allsköns frid tycker de väldigt illa om varandra och i synnerhet den vackra Lillemor som utåt står som författaren och senare akademiledamoten, gör vad hon kan för att skaka av sig den fula skuggan som ständig följer i hennes kölvatten. Och aggressiviteten väcker så småningom lusten att hämnas...
Som i samtliga Kerstin Ekmans romaner leder oss handlingen vida omkring och vi får inblick i många olika sidor av den svenska samhällsutvecklingen från trettiotalet och fram till vår tid.
En spännande och intressant roman om skrivandets villkor, om våra roller i klassamhället, i olika tider och i olika delar av landet.
Mottagen: 27 mars 2012
Kerstin Ekman är själv med och skriver manus
"Grand final i skojarbranschen" blir film
Munter satir prisas i Ivar Lo-Johanssons anda
"Grand final" får stort litterärt pris
Anmäl textfel