LitteraturMagazinets recension
av Ofärdsland : Livet längs arbetslinjen, Kent Werne
En berättelse om det välmående land som icke längre är
Kent Werne visar hur välfärd blivit ofärd.
Ofärd är motsatsen till välfärd. Det blir en utmärkt mikrosammanfattning av vad Kent Werne beskriver i sin nya bok ”Ofärdsland”.
Jag slår upp ordet ofärd – och får fram synonymer som olycka, skada, fördärv. Välfärd däremot betyder lycka, välgång, social och ekonomisk trygghet.
Orden visar precis vad Kent Wernes nya bok ”Ofärdsland” handlar om. Boken är en exposé av det nedmonterade välfungerande välfärdssamhälle som Sverige en gång i tiden varit. Sverige har blivit ett land fyllt med otrygghet för dem i samhället som behöver tryggheten mest.
Kent Werne har skrivit mycket om välfärdsfrågor tidigare i både böcker och artiklar, senast i antologin "Den Stora omvandlingen" från 2014 som granskar privatiseringen av välfärden. I sin nya bok ”Ofärdsland” har han gett sig ut för att träffa människorna som lever i vårt samhälles parallella skuggvärld, en värld som bebos av människor som inte längre har varken social eller ekonomisk trygghet. Kent Werne har träffat människor som lever i det regeringen har döpt till utanförskapet och som envetet och metodiskt ska bekämpas med alliansens arbetslinje. Men siffrornas och teoriernas värld och människornas och praktikens värld står långt ifrån varandra i denna granskning.
I fem kapitel är Kent Werne vår vägvisare i det nya landet Sverige. I fem kapitel knyter sig magen när absurda och surrealistiska scener spelas upp från vanliga människors liv. Arbetsförmedlingen har gått från att förmedla arbeten till att vara en instans för att kontrollera och sätta dit presumtiva bidragsfuskare. Försäkringskassan ignorerar läkarutlåtanden och vill att sjuka människor arbetar, annars utförsäkras de och skickas tillbaka till Arbetsförmedlingen. Har du inget arbete? Gör dig anställningsbar bara, säger coachen! Onda cirklar och moment 22.
Avsnittet om den nuvarande sjukförsäkringsreformens konsekvenser som kontrast till det forna rehabiliteringssystemet, när alla samverkade för att hjälpa den sjuke tillbaka till arbetet i den mån det gick, får mig att undra vad som hände? Det gick ju uppenbarligen att kombinera ett humant bemötande och respekt för den drabbade med att varsamt arbeta för en återgång till sysselsättning.
Boken visar gång på gång hur en ideologisk (över)tro på individens eget ansvar och skyldighet att ta makten över sitt liv, skapar en blindhet för att vision och verklighet ser så olika ut för folk och folk. Det är du och bara du som kan och ska hjälpa dig själv. Eller är det inte blindhet det handlar om? ”Ofärdsland” visar hur det systematiskt och med långsiktig tillförsikt har utmejslats ett tydligt klassamhälle, som inte bara upprätthålls utan också skapas och omskapas med den nuvarande arbetsmarknadspolitiken.
Arbetslinjen är såklart inte historielös och Kent Wernes politiska genomgång är en tankeväckande påminnelse om vad vi en gång haft för samhälle och vart vi är på väg nu. Han påpekar att den liberalkonservativa nya modellen varit på gång under kanske 30 års tid och resultatet är en individualisering ”av skulden och ansvaret" och han menar att "Samhällsproblem förvandlas till privata problem, rättigheter till skyldigheter”. Folkhemsrättigheterna och de sociala skyddsnäten har monterats ned medvetet som en del av en större plan, och Kent Werne visar både tydligt och med bred kunskap hur det kunnat ske mitt framför näsan på oss alla.
Även det sista kapitlet som undersöker Husby ett år efter bilbränderna, tydliggör vad som kan hända med människor vars frustration till slut rinner över. Upploppen i Husby grundades i ”ökad arbetslöshet, trångboddhet, barnfattigdom, psykisk ohälsa, drogmissbruk, kriminalitet, klassklyftor, rasism, hopplöshet och misstro mot statliga myndigheter”, och samhällsklyftorna tycks bara öka. Här knyts säcken ihop och ”Ofärdsland” får en röd samhällskritisk tråd som uppmanar att titta på strukturerna och de politiska besluten som leder fram till människornas situation, istället för att titta på de enskilda människorna.
”Ofärdsland” är opinionsbildning och folkbildning i ett. Arbetslinjen som grundpelare låter kanske bra i teorin. Alla ska ha jobb, ingen ska behöva vara bidragsberoende, men den praktiska politik som förs i arbetslinjens namn, visar sig ha katastrofala utslagningskonsekvenser för de människor som inte passar in i kalkylerna, visar Kent Werne. Att välfärden har blivit ofärd är inte en dystopisk vänstervriden vision av framtiden. "Ofärdsland" visar att det är skrämmande kalla fakta.
Mottagen: 1 september 2014
Anmäl textfel
