Recension
av Modershjärtat, Katerina Janouch
För mycket spänning ger omvänd effekt
Katerina Janouch roman "Modershjärtat" är den femte boken i serien om barnmorskan Cecilia Lund. Jag har inte läst det tidigare böckerna i serien.
I den här boken har Cecilia har precis fått sitt femte barn och är föräldraledig. Plötsligt blir hennes mormor Sonja påkörd och skadas allvarligt. Det visar sig att händelsen inte var en olycka utan en av en rad händelser som ska drabba Cecilia och hennes familj. Först när Sonjas gamla dagbok kommer fram nystas historien upp.
Cecilia är en stark kvinna som varken gråter eller blir hysterisk. Hon håller sig lugn och stretar på. Väljer att både amma och arbeta.
Hennes man John ältar sin vikt och sitt utseende. Han är självkritisk och ångestladdad.
Jag finner det uppfriskande att karaktärernas personligheter är ombytta i förhållande till könsrollerna. Vilket jag tror speglar verkligheten mer än stereotyperna gör.
Övriga karaktärer är mer eller mindre starka självständiga kvinnor som alla har sina problem med alkohol, relationer, utebliven och oönskad graviditet.
Janouch skildrar samtiden med högerextremister i regeringen och nerdragningar inom vården. Jag gillar att författaren framför sina åsikter i denna fråga till hennes hundratusentals läsare. Hon skriver:
"Här hade Nya demokraterna ett gyllene läge, där de ställde invandringen mot behovet av vård. I en debatt nyligen hade Wargetin använt sig av den försämrade mödra- och barnhälsovården som ett argument för att minska biståndet och avvisa asylsökande vid gränserna. Detta hade han skördat en del popularitetspoäng på. Att ingen hade genomskådat de där billiga knepen?"
Språket är tyvärr ingen anledning att läsa den här boken. Det fyller sin funktion så vida att det är begripligt, men erbjuder inget mer. Jag irriterar mig ibland lite på vissa ordval som när författaren hänvisar till mormor Sonja som "den gamla".
Tyvärr framkallas inga andra känslor hos mig. Jag blir varken glad, ledsen, arg eller lycklig. Boken saknar djup. Historien är uppbyggd på för många spänningsmoment, det känns inte trovärdigt. Som att Janouch desperat försöker hålla kvar läsaren genom att stoppa in nya mysterier.
Som feministen, sexualrådgivaren, flerbarnsmamman och den anhöriga till en alkoholist sätter Katerina Janouch en egen personlig prägel på sitt verk. Hon förmedlar att hon står på männens sida, också. Att alkoholism är en sjukdom och inget att skämmas för. Hon har ett viktigt budskap som handlar om att kvinnor också blir vrålkåta och kan ha svårt att styra sin lust.
Jag är glad att Janouch böcker är omtyckta, det är bra för människor att läsa om Cecila Lund och hennes familj. Men jag kommer nog inte göra det igen.
Mottagen: 11 oktober 2012
Anmäl textfel
