LitteraturMagazinets recension av Käraste vänner, Katarina Widholm
Tredje boken om Betty gör mig besviken
Jag såg Katarina Widholms andra bok om Betty, “Värma händer” som ett möjligt slut på Bettyböckerna. Tillsammans med debuten “Räkna hjärtslag” bildade de två böckerna en finstämd realism om den unga kvinnans arbetsliv och äktenskap på 1930- och 40-talen. Hon hade flyttat ned till Stockholm från Hudiksvall och börjat som hembiträde. Bokligt bildad fick hon sedan arbete på ett förlag för att därefter starta eget. Men nu kommer den tredje boken, “Käraste vänner” som också kräver sin intrig.
Titeln har en tunn koppling till innehållet. Viola, en nära vän till Betty, har blivit ovän med henne och anklagar henne för att ha “stulit” en av Violas anställda. Uttrycket “käraste vänner” används också en gång i samband med Bettys make Olof. Redan efter några år är deras nära vänskap över, även deras sexliv.
Intrigen bygger på två saker. Den ena är att maken bär på en hemlighet som inte vill komma fram. Så fort Betty försöker tala öppet med Olof blir de avbrutna av något. Sådant kan irritera en läsare. Den andra tråden som är mer kreativ handlar om att den Martin som Betty har dottern Martina tillsammans med dyker upp igen. Utan att tala om för Martina vem han är griper han in i hennes liv, köper ett piano åt henne, betalar för hennes musikstudier och ordnar med resor till konserter.
Bettys kärleksliv är kaotiskt. Först gifter hon sig med sonen i huset, där hon är hembiträde. Men han visar sig vara homosexuell. I den tredje boken är han död och berörs knappt med ett ord. Den stora kärleken blir Martin, en judisk lektor, som Betty får dottern med. Han försvinner. Olof tar på sig föräldraskapet för Martina, men äktenskapet försämras snabbt. Är han otrogen? Det får vi inte riktigt reda på. Varför drar han sig undan sin hustru? Har det något med hans dåliga lungor att göra?
“Käraste vänner” slutar dramatiskt. De överdrivet känsliga partierna som återfinns i de två första böckerna når här sin kulmen. Författaren borde fått längre tid på sig att utarbeta en fungerande intrig. Jag var, liksom många andra, imponerad av Katarina Widholms debut.
Mottagen: 2 september 2023
Anmäl textfel