LitteraturMagazinets recension
av Räcker det om jag älskar dig?, Katarina von Bredow
Viktig tematik blir alldeles för tillspetsad
Katarina von Bredow är en mästare på att skriva om förbjuden kärlek och etiska dilemman..
Efter att ha läst igenom majoriteten av Katarina von Bredows böcker kom turen till ”Räcker det om jag älskar dig?” som släpptes 2007. Trots att den berör liknande teman som resten av hennes böcker håller den inte alls samma kvalité. Den viktiga tematiken blir för tillspetsad och gör att jag istället tappar empati för huvudpersonen.
Fanny och Johan har varit ihop i evigheter. Hon letar gemensam lägenhet och han är den finaste killen någonsin, det tycker alla. Mr. Perfect, och han valde henne. Gymnasiet är snart slut och framtiden är precis inom räckhåll, men så vänds allt plötsligt upp och ner. Kanske var det inte så perfekt som Fanny trodde. Varför ljuger Johan om var han är? Varför smyger mamma med spritflaskan bakom böckerna? Ingenting blir som Fanny tänkt sig.
I "Räcker det om jag älskar dig?" tar Katarina von Bredow upp något viktigt, nämligen att det inte finns en perfekt person. Hon tar också upp det faktum att personer som anses perfekta får bete sig lite hur som helst, just för att de är så snygga och hajpade. Och Fanny som lyckas ”fånga” Mr. Perfect är ju bara så lyckligt lottad.
Jag gillar verkligen tematiken, den har alla förutsättningar för att bli en bra berättelse, men det blir alldeles för tillspetsat. För mig som läsare är det alldeles för uppenbart att Johan är allt annat än perfekt – han är till och med en stor idiot – men för Fanny är han ofelbar. Till och med när han gör fel är det hon som ska ta på sig ansvaret för det.
Grejen är att det här inte är ett dugg orealistiskt. I verkligheten finns det många Johan och Fanny, men i min läsupplevelse hade jag behövt känna mer med Fanny. Jag hade behövt bli lite kär i Johan jag med, för att sen förstå att han inte är perfekt. Nu blir jag bara irriterad på Fanny vilket gör att jag tappar empati för henne.
Något annat som drar ner min läsupplevelse är språket. Ordval som ”lem” och ”älskog” får mig att se rött. Det gäller egentligen all litteratur som utspelar sig i modern tid, men framför allt när det kommer ur tanken på en nittonåring. Hos mig som läsare signalerar det att författaren är obekväm med könsord och sex, vilket gör det svårare för mig att fastna i berättelsen.
Eftersom Katarina von Bredow för mig är förknippad med förbjuden kärlek blev jag aningen förvånad när den här berättelsen inte handlade om det. Ännu mer förvånad blev jag när hon efter halva boken la in ett sådant spår i alla fall, och även om det är pirrigt känns det inklämt. Det hade räckt alldeles lagom med den perfekta pojkvännen och den alkoholiserade mamman.
Mammaspåret är egentligen det enda som är riktigt berörande, och som höjer läsupplevelsen. Oron hos Fanny när hon kontrollerar hur mycket som saknas i spritflaskan varje dag, hur hon registrerar mammans varje rörelse, hur hon verkar må. Det är både trovärdigt och hjärtskärande.
Katarina von Bredow är en av mina absoluta favoritförfattare, utan tvekan. Jag har läst i princip alla hennes ungdomsböcker, många helt fantastiska, men ”Räcker det om jag älskar dig?” är inte en av dem.
Mottagen: 29 juli 2014
Anmäl textfel
