Karolina tar dig med på squatparty, till Knessets presskonferens och in i ett loft i Brooklyn. Följ med!

Karolina Ramqvist tar dig med på squatparty, till Knessets presskonferens och in i ett loft i Brooklyn. Följ med! »Är man ute efter en linjär pophistorik är detta fel bok, likaså om man vill ha en heltäckande guide till ›det senaste‹. Men har man några som helst tankar kring populärmusik är det oundvikligt att inte bli berörd av När svenska pojkar började dansa. Jag tror att den här boken kommer att bli kurslitteratur på framtida idéhistoriekurser.«
Niklas Orrenius, Östgöta Correspondenten »Hon skriver mycket bra, och utan att man någonsin tapper intresset. Tvärtom blir man nyfiken på saker man inte kände till. Vilket alltid är tecken på god journalistik och essäistik.«
Margareta Hall, Veckorevyn »Hon är briljant när hon är mitt i ett skeende, vare sig det handlar om att försöka sova i Roskilde eller springa runt i rivingshus i Paris.«
Norra Västerbottens tidning

Jag har alltid undrat varför jag älskar musik. Och varför jag samtidigt kan hata den så intensivt. Musik har blivit något stort och problematiskt, på samma gång konsumtionsvara och existentiell nödvändighet.

Musik kan alla relatera till. Men det krävs att någon som Karolina Ramqvist liftar med en svetsare i snömodden mellan Fagersta och Västerås för att man ska förstå vidden av det hela.

Vad det handlar om är konsten att se. När Karolina går in i ett rum redovisar hon sedan precis de nyckelbilder som gör det möjligt att som läsare förstå hur det verkligen ser ut.

På samma sätt skildrar hon den moderna musikhistorien. Hon utgår ifrån händelser, människor och platser där musiken finns och låter oss förstå hur den låter och varför vi tycker om den. Hennes essäer är riktiga berättelser eftersom de rör på sig. Än hit och än dit. Jag tror att det egentligen är en roman.

Po Tidholm

Jag har alltid undrat varför jag älskar musik. Och varför jag samtidigt kan hata den så intensivt. Musik har blivit något stort och problematiskt, på samma gång konsumtionsvara och existentiell nödvändighet.

Musik kan alla relatera till. Men det krävs att någon som Karolina Ramqvist liftar med en svetsare i snömodden mellan Fagersta och Västerås för att man ska förstå vidden av det hela.

Vad det handlar om är konsten att se. När Karolina går in i ett rum redovisar hon sedan precis de nyckelbilder som gör det möjligt att som läsare förstå hur det verkligen ser ut.

På samma sätt skildrar hon den moderna musikhistorien. Hon utgår ifrån händelser, människor och platser där musiken finns och låter oss förstå hur den låter och varför vi tycker om den. Hennes essäer är riktiga berättelser eftersom de rör på sig. Än hit och än dit. Jag tror att det egentligen är en roman.

Po Tidholm