LitteraturMagazinets recension
av Jag for ner till bror, Karin Smirnoff
Jana tar hembygden tillbaka
Jana Kippo far i Karin Smirnoffs debutroman ner från Luleå till sin bror i västerbottniska Smalånger. Boken blev augustnominerad och uppmärksammad bland annat för sitt säregna språk.
Snöstorm härjar när Jana Kippo kliver av bussen för att återvända till sitt barndomshem, till Kippogården, där hennes tvillingbror Bror fortfarande bor. På vägen träffar hon på konstnären John som hon inte känner till, trots att han vet vem hon är och trots att hans hus ser vagt bekant ut. Hon tillbringar en natt hos honom innan hon kommer hem till Bror.
"Framåt eftermiddagen stod svarta sopsäckar på bron med ölburkar pizzakartonger döda krukväxter tidningar utgången mat tomma hundmatsburkar spritflaskor sönderslagna prydnadssaker trasiga tavelramar och en hel del sönderklippta kvinnokläder."
Min inre språkpolis verkar ha tagit semester under läsningen för jag har ingenting emot avsaknaden av skiljetecken. Smirnoff använder endast punkter, och stor bokstav bara i början av en ny mening. För- och efternamnen är hopskrivna som de uttalas: eskilbrännström, malinhansson, märitljungqvist, allanberg.
Att Bror inte är så förtjust i John beror på Maria. Maria som dött och lämnat en plats ledig efter sig på hemtjänsten. Maria som etsat sig fast i Smalångers kollektiva minne, Maria som smalångersborna älskade eller hatade eller både älskade och hatade.
Jana tar över Marias jobb på hemtjänsten och där möter hon människor hon inte sett sedan tonåren. De slitna ansiktena väcker gamla minnen till liv och mer och mer av Janas förflutna rullas upp ju fler smalångerbor hon träffar. Det är ingen alltigenom trevlig historia. Bror är inte den enda missbrukaren i familjen och Smirnoff skriver om misshandel, mord och incest i ett samhälle där alla vet och ingen ingriper.
Jana är den perfekta huvudpersonen i en såpass rå och grym historia. Från att hon historielös dimper ner i snöstormen utanför Smalånger tar hon metodiskt tillbaka sin gård, sin by och sin rätt att leva sitt liv. Planer på en fortsättning finns. Själv tycker jag att ”Jag for ner till bror” är fulländad och skulle hellre läsa något helt annat av Smirnoff nästa gång.
Mottagen: 25 januari 2019
Anmäl textfel
