LitteraturMagazinets recension
av Förmörkelsen, Karin Fossum
Mer än en vanlig deckare
Norska Karin Fossum är en av mina absoluta favoriter när det gäller deckarförfattare. Hennes senaste ”Förmörkelsen” har jag läst med stort intresse. Det är en riktig bladvändare som tar sitt avstamp i något av det värsta som kan hända. Ett litet barn faller ner från sjunde våningen.
Som alltid är psykologin Karin Fossums starka sida. Den här boken är bara till liten del redovisning av en brottsutredning. Konrad Sejer och hans assistent Skarre måste efter en kort tid lämna fallet ouppklarat. Föräldrarna kan inte hållas häktade längre.
Sylvi och Miele hade tagit in på hotell för att vara på neutral plats när de diskuterade sin förestående skilsmässa. Så hade fadern velat i alla fall. Han fruktade att bli av med vårdnaden av den femton månader gamla Elias.
Det finns inga bevis för att någon av dem släppt ner barnet. Inget pekar heller på att han själv klättrat upp på balkongmöblerna. De är placerade in mot väggen.
Handlingen kommer dels att utgöras av bakgrunden till händelsen, dels av det destruktiva sätt som de inblandade hanterar sin sorg på. Sylvi och Miele utvecklar en aggressivitet mot varandra med våldsamma inslag. Berättaren tränger in i deras tankar. Ändå kvarstår för läsaren svaret på gåtan vem som är den skyldiga.
Det är ett par olyckliga människor vi har att göra med. Miele är född och uppvuxen i Serbien. Som vuxen kommer han till Norge. Han har en historia bakom sig som innefattar dramatiska händelser, och han har blivit övergiven av en älskad person. Detta har lett till återkommande depressioner och tung medicinering.
Sylvi är alkoholist. Det är ingen bra utgångspunkt. Fadern kunde ha varit omtöcknad av piller, modern full eller bakfull. Och dörren till balkongen stod öppen på grund av värmen.
Läs inte ”Förmörkelsen” bara för upplösningen, råder jag er, inte bara för utklarandet av ett fall. Slutet kan vara svårt att greppa eller framstå som en antiklimax. Det är vägen dit som är mödan värd. Berättelsen om Sylvi och Miele höjer sig över de flesta personporträtt i deckargenren.
Margareta Järnebrand står för en smidig översättning från norskan.
Mottagen: 24 juni 2020
Anmäl textfel
