LitteraturMagazinets recension
av Kranvridarna, Karin Brunk Holmqvist
Trevlig läsning om vanliga hyggliga människor
I Karin Brunk-Holmqvist tionde feelgoodroman återvänder författaren till sitt klassiska scenario, en mindre by på Österlen och dess befolkning.
Med sin personliga stil fokuserar hon på den äldre generationen i ett samhälle i förändring. Nostalgi, tankesätt från en svunnen tid samt en lugn, godmodig humor står i centrum.
Det lilla samhället Spjutstorp på Österlen krymper befolkningsmässigt och till slut fattar kommunen beslutet att dra in busslinjen till orten. Pensionären Edit, hennes bror Hjalmar och väninnorna i vinklubben Kranvridarna bestämmer sig för att engagera sig i byalaget för väcka liv i bygden. Genom olika projekt hoppas de kunna vända den nedåtgående trenden och få Spjutstorp att blomstra igen.
Karin Brunk Holmqvists författarskap vilar till stor del på vissa grundläggande regler, så även i ”Kranvridarna”. Hon lyfter ofta människor som livet på olika sätt gått förbi och som helt plötsligt finner att åren sprungit ifrån dem. På ett okonstlat vis drivs hennes berättelse av en salig blandning av både de stora och små känslorna, ofta med en trygg förankring i det som närmast kan kallas för sunt förnuft. Människans inre kompass för vad som är rätt och fel finns ständigt närvarande och omsorgen för medmänniskorna ligger ofta i fokus. Sorgen över det som aldrig blev av i livet finns alltid där, men blandas med en glädje över att livet ändå blev rätt bra ändå.
”Kranvridarna ” är en småputtrig berättelse och har en tydlig ambition att tilltala en äldre publik. Huvudpersonerna är vanliga, hyggliga människor. Det är trevlig läsning som Brunk Holmqvist levererar, full av en lågmäld humor. Det finns en trygg visshet i hennes berättelse som kännetecknar bra feelgood – vetskapen om att den lilla människan på många sätt kan bidra till större förändringar.
Mottagen: 30 mars 2014
Anmäl textfel
