Kallocain är en framtidvision över ett polisstyrt och militariserat övervakningssamhälle. Med sin sanningsdrog har kemisten Leo Kall funnit en väg in till medborgarnas själar. Det visar sig att de flesta hyser heta drömmar om uppror mot Världsstaten och en önskan om Ökenstaden - en avlägsen plats för frihet och kärlek. Leo Kall börjar själv tvivla på Staten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Karin Boye har med Kallocain målat upp ett 1984, nästan ett decennium före George Orwell. En kuslig dystopi, men samtidigt en tro på människans förmåga att skapa en annan, levande värld.

Med sanningsdrogen kallocain har kemisten Leo Kall försett Världsstaten med ett medel för total kontroll. Men när han får höra innevånarnas innersta känslor, drömmar och hopp börjar han tvivla på Statens förträfflighet och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Finns som POD, mp3-skiva, 978-91-7036-684-0

Hösten 2007 kommer tredje delen i StorySides serie Möte med klassiker. Den här gången är det vår förre kulturminister, Leif Pagrotsky, som är uppläsare. Pagrotsky har valt en av de klassiska romanerna i svensk litteraturhistoria Kallocain av Karin Boye från 1940.

Med sin uppfinning kallocain har kemisten Leo Kall försett Världsstaten med ett medel för total kontroll. Men när hans sanningsdrog öppnar vägen in till medborgarnas själar visar sig de flesta hysa vilda och heta drömmar om uppror och om Ökenstaden en hemvist för frihet, kärlek och förtroende. Och Leo Kall börjar tvivla på Statens förträfflighet och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Karin Boyes roman är en kuslig vision av ett polisstyrt och militariserat

samhälle. Men den gestaltar också en tro på människa förmåga att skapa en

annan, levande värld.

Med sin uppfinning kallocain har kemisten Leo Kall försett Världsstaten med ett medel för total kontroll.

Med sin uppfinning kallocain har kemisten Leo Kall försett Världsstaten med ett medel för total kontroll. Men när hans sanningsdrog öppnar vägen in till medborgarnas själar visar sig de flesta hysa vilda och heta drömmar om uppror och om Ökenstaden en hemvist för frihet, kärlek och förtroende. Och Leo Kall börjar tvivla på Statens förträfflighet och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Karin Boyes roman Kallocain är en kuslig vision av ett polisstyrt och militariserat samhälle. Men den gestaltar också en tro på människa förmåga att skapa en annan, levande värld.

Med sin uppfinning kallocain har kemisten Leo Kall försett Världsstaten med ett medel för total kontroll. Men när hans sanningsdrog öppnar vägen in till medborgarnas själar visar sig de flesta hysa vilda och heta drömmar om uppror och om Ökenstaden – en hemvist för frihet, kärlek och förtroende. Och Leo Kall börjar tvivla på Statens förträfflighet och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Med sin uppfinning kallocain har kemisten Leo Kall försett Världsstaten med ett medel för total kontroll. Men när hans sanningsdrog öppnar vägen in till medborgarnas själar visar sig de flesta hysa vilda och heta drömmar om uppror och om Ökenstaden - en hemvist för frihet, kärlek och förtroende. Och Leo Kall börjar tvivla på Statens förträfflighet och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Karin Boyes roman från "2000-talet" är en kuslig vision av ett polisstyrt och militariserat samhälle. Men den gestaltar också en tro på människa förmåga att skapa en annan, levande värld.

Kallocain jämförs ofta med andra s k dystopier, som 1984, Du sköna nya värld och Vi. Karin Boyes dystopi har precis som dessa översatts till många språk och givits ut i många utgåvor.

Boken är som ett testamente, skrivet av huvudpersonen och uppfinnaren Leo Kall. Hans hustru Linda öppnar ögonen på honom, för att hans sanningsserum i Världsstaten får förödande konsekvenser. Meningen är att kallocainet ska avslöja statsfientlig verksamhet. Men istället berättar medborgarna om sin längtan efter kärlek och gemenskap. Man finner flera beröringspunkter med det kommunistiska Sovjetunionen och det nazistiska Tyskland.

Så här skriver Barbro Gustafsson Rosenqvist, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, i förordet: Hösten 1940 utkom Karin Boyes roman Kallocain, några månader innan författaren lämnade livet. Hennes dystra framtidsskildring, som trots allt rymmer hopp om och tro på ljusning, kom att utgöra den mäktiga slutpunkten för ett såväl emotionellt som intellektuellt synnerligen intensivt författarskap. Romanen är ett i många avseenden särpräglat verk, som genom sin lyskraft har hållit sig levande genom decennierna och attraherat allt fler läsare.

Denna utgåva avslutas med en essä där sanningsserumet sätts in i ett psykoanalytiskt perspektiv av idéhistorikern och psykoanalytikern Per Magnus Johansson från Göteborgs universitet.

0

E-BOKSVERSIONEN FÅR DU PÅ KÖPET, UTAN EXTRA KOSTNAD, VIA EN QR-KOD I BOKEN

Kallocain (1940) är en framtidsskildring med drag av Aldous Huxleys Sköna nya värld, där individens rätt till frihet och självständighet ställs mot kollektivets och Statens organisations- och kontrollbehov. Den dystopiska framtidsvisionen med ett totalitärt övervakningssamhälle – Världsstaten – föregår George Orwells, tematiskt likadana roman, 1984, med nästan ett decennium. Inspirationen till Kallocain fick Boye av den dåvarande samhällsutvecklingen i Tyskland, där hon fick uppleva nazismens uppgång på nära håll då hon tillfälligt bodde i Berlin mellan 1932 och 1933, men även av utvecklingen i Sovjetunionen.

Kemisten Leo Kall har uppfunnit en sanningsdrog med vilken man kan övervaka och styra människors tankar och känslor, för ”Ur tankar och känslor föds ord och handlingar. Hur skulle tankar och känslor då kunna vara den enskildes ensak? Tillhör inte hela medsoldaten Staten? Vem skulle då hans tankar och känslor tillhöra, om inte Staten, de också?”

Det visar sig att de flesta invånare hyser tankar om uppror och drömmer om Ökenstaden – en hemvist för frihet, kärlek och förtroende. Och Leo Kall börjar tvivla på Världsstaten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Kallocain är den av Karin Boyes romaner som blivit en klassiker. I ständigt nya upplagor varnar den för en tillvaro präglad av våld, destruktivitet och människoförakt. Dess motbild är den vilja till något nytt, trots allt, som uttrycks av den fängslade Leo Kall och som får bilda slutorden i hans mörka historia: ”Jag kan inte, jag kan inte utrota den illusionen ur min själ, att jag ännu, trots allt, är med om att skapa en ny värld.”

Karin Boye (1900-1941) är en av våra mest älskade och mytomspunna författare, förutom romaner skrev hon essäer och kanske framför allt poesi. Kallocain blev hennes sista bok och en succé. I april 1941, bara ett halvår efter att romanen kommit ut, tog Karin Boye sitt eget liv. Den kvinna hon älskat ända sedan ungdomsåren, Anita Nathorst, var obotligt sjuk i hudcancer. Karin Boye vårdade henne under det sista svåra året. Det var då hennes livstro slutgiltigt sviktade. I ett brev till en vän skrev hon: ”Livet är ont – inte accidentiellt ont, utan ont i sin rot, ohjälpligt.”

Omslagsillustratör: Adam Dahlstedt

Omslaget finns att köpa som poster i begränsad upplaga, signerad av illustratör. 42x59 cm, med högsta fotokvalitet på högblankt affischpapper. Pris 495 kronor inklusive porto: http://tgr.am/kallocain

Litteratur på väggen: http://www.youtube.com/watch?v=GN2puUbxSHo&feature=youtu.be

Kallocain (1940) är en framtidsskildring med drag av Aldous Huxleys Sköna nya värld, där individens rätt till frihet och självständighet ställs mot kollektivets och Statens organisations- och kontrollbehov. Den dystopiska framtidsvisionen med ett totalitärt övervakningssamhälle – Världsstaten – föregår George Orwells, tematiskt likadana roman, 1984, med nästan ett decennium. Inspirationen till Kallocain fick Boye av den dåvarande samhällsutvecklingen i Tyskland, där hon fick uppleva nazismens uppgång på nära håll då hon tillfälligt bodde i Berlin mellan 1932 och 1933, men även av utvecklingen i Sovjetunionen.

Kemisten Leo Kall har uppfunnit en sanningsdrog med vilken man kan övervaka och styra människors tankar och känslor, för ”Ur tankar och känslor föds ord och handlingar. Hur skulle tankar och känslor då kunna vara den enskildes ensak? Tillhör inte hela medsoldaten Staten? Vem skulle då hans tankar och känslor tillhöra, om inte Staten, de också?”

Det visar sig att de flesta invånare hyser tankar om uppror och drömmer om Ökenstaden – en hemvist för frihet, kärlek och förtroende. Och Leo Kall börjar tvivla på Världsstaten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Kallocain är den av Karin Boyes romaner som blivit en klassiker. I ständigt nya upplagor varnar den för en tillvaro präglad av våld, destruktivitet och människoförakt. Dess motbild är den vilja till något nytt, trots allt, som uttrycks av den fängslade Leo Kall och som får bilda slutorden i hans mörka historia: ”Jag kan inte, jag kan inte utrota den illusionen ur min själ, att jag ännu, trots allt, är med om att skapa en ny värld.”

Karin Boye (1900-1941) är en av våra mest älskade och mytomspunna författare, förutom romaner skrev hon essäer och kanske framför allt poesi. Kallocain blev hennes sista bok och en succé. I april 1941, bara ett halvår efter att romanen kommit ut, tog Karin Boye sitt eget liv. Den kvinna hon älskat ända sedan ungdomsåren, Anita Nathorst, var obotligt sjuk i hudcancer. Karin Boye vårdade henne under det sista svåra året. Det var då hennes livstro slutgiltigt sviktade. I ett brev till en vän skrev hon: ”Livet är ont – inte accidentiellt ont, utan ont i sin rot, ohjälpligt.”

Omslagsillustratör: Adam Dahlstedt

Omslaget finns att köpa som poster i begränsad upplaga, signerad av illustratör. 42x59 cm, med högsta fotokvalitet på högblankt affischpapper. Pris 495 kronor inklusive porto: http://tgr.am/kallocain

Litteratur på väggen: http://www.youtube.com/watch?v=GN2puUbxSHo&feature=youtu.be