LitteraturMagazinets recension
av Gata utan namn : en barndom och andra missöden i Bulgarien, Kapka Kassabova
Oemotståndlig blandning av komiskt och tragiskt
Ett nystan av barndomsminnen, historielektioner och reseskildringar virat runt landet Bulgarien, välskrivet och tänkvärt men framför allt fruktansvärt roligt.
Äntligen – den ultimata boken för alla oss som trodde att Bulgarien var ett fattigt grått land i Europas östra avkrokar! Kapka Kassabova bekräftar, förstärker och mångfaldigar varenda öststatsfördom som är möjlig att hysa, men hur det nu går till så slutar det med att man inte kan låta bli att tycka om landet och dess buttra invånare.
“Gata utan namn” är resereportage, barndomsskildring, historielektion och samtidsdokument i ett, och dessutom fullproppad med otroliga människoöden. Det är som hämtat från landet Skönlitterärt – men allt har hänt, bakom järnridån (och för all del även sedan den fallit).
Kassabova föddes 1973 och flyttade som tonåring till väst när muren föll. I “Gata utan namn” beger hon sig tillbaka till barndomens Sofia och den bulgariska landsbygden, återupplever gamla minnen och platser och träffar människor från förr.
Det är en barndom sedd med den västifierade öststatarens ögon. "Vi levde inuti George Orwells ‘1984’ ", skriver Kassabova, "men det visste vi inte eftersom den stod på listan över förbjudna böcker."
I Bulgarien, och i Kassabova, finns hela tiden en dubbelheten; den internaliserade muren föll inte samtidigt som den yttre. Varje kontakt med väst befäster skammen. När föräldrarna får besök av holländska universitetskollegor som kommer för en gemensam campingtrip i bergen är katastrofen ett faktum. Holländarna anländer i splitterny husbil, föräldrarna har en orange Skoda och ett lånat ryskt armétält. Kapka och hennes syster åker tysta med i husbilen, andäktigt tuggande på utomjordiska godsaker.
Efter diverse tappra försök från bägge sidor att inte brista ut i gråt är campingsemestern överstånden. När holländarna lämnar Sofia drar alla en suck av lättnad. Men eftersmaken av mötet med väst är bitter. Dit holländarna åker kan Kapka inte följa med.
Kapka Kassabovas drastiska humor får livet bakom järnridån att framstå som minst lika skrämmande absurt som Orwells “1984”. Avsnitten med bulgarisk historia hade passat bättre i en annan bok, men när Kassabova är personlig är hon oslagbar. Den här bokens verkliga förtjänst är dess humor. Det tragiska och det komiska är förenat i en så oemotståndlig blandning att det får mig att skratta mer än jag någonsin gjort åt en bok.
Mottagen: 8 augusti 2013
Anmäl textfel
