LitteraturMagazinets recension
av När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka
Gripande, fängslande och träffsäkert om tvångsförflyttade japaner
Julie Otsuka skriver mästerligt. Inte ett ord är överflödigt och varje mening känns omsorgsfullt komponerad.
”När kejsaren var gudomlig” är Otsukas debutroman men hennes andra bok, ”Vi kom över havet” gavs ut redan 2012 på svenska. De två romanerna hör på sätt och vis ihop – ”När kejsaren var gudomlig” tar vid där ”Vi kom över havet” slutade.
Julie Otsuka berättar i denna roman om en amerikansk familj med japanskt härkomst som tvångsförflyttas till interneringsläger efter attacken mot Pearl Harbour under Andra världskriget.
På grund av krigshysteri var det många japaner på den amerikanska västkusten som gick samma öde till mötes. Dessa krigsomplaceringsläger förlades i avlägsna delar i USA och såväl män som kvinnor och barn internerades.
I ”När kejsaren var gudomlig” får vi följa en mor i 40-årsåldern och hennes två barn från det att modern får information om interneringslägret, resan dit och tiden när de är där till dess att de är hemma igen. Tveklöst är det samma personer som lämnar det trivsamma huset med rosenbuske på tomten som med hemska erfarenheter kommer tillbaka lång tid senare.
I ett litet format, boken är liten till storlek och liten till omfång, endast 167 sidor, fångar Julie Otsuka läsaren med ett sparsmakat språk där inte ett ord är överflödigt och där varje mening känns omsorgsfullt komponerad.
Otsuka har valt att inte namnge någon i familjen. Handlingen är rakt på sak samtidigt som många detaljer bygger upp historien om den kränkta familjen som på olika sätt rustar sig för att orka tro på ett slut av fångenskapen, orka tro på framtiden. Sonen inser att han och fadern ser samma måne på natthimlen trots att avståndet dem emellan är stort. Det inger en form av trygghet. Sonen plågas av minnen kring hur FBI en natt hämtade fadern från deras hem, och fadern hann inte ens ta på sig sina skor utan fördes bort i morgonrock och tofflor.
Att läsa ”När kejsaren var gudomlig” är att ta del av vår historia, att ta del av den grymma verkligheten för många lidande under Andra världskriget. Det skär i hjärtat. Bilderna jag som läsare får framför mig blir tydliga. Känslorna, upplevelserna, rädslan, ovissheten, maktlösheten, skammen och kränkningarna hos familjen blir verkliga. Det är gripande, fängslande och träffsäkert. Julie Otsuka skriver mästerligt.
Mottagen: 13 juni 2014
Anmäl textfel
