LitteraturMagazinets recension
av Storsjöodjuret, Jonas Moström
Seglivad myt utgör fond i spännande kriminalroman
Tre ungdomar står vid Frösöbron på nyårsnatten. De skjuter raketer ut över sjön. Plötsligt hörs ett muller och så drar en ringlande mörk skugga fram under nyisen. Ungdomarna blir rädda och exalterade. De är övertygade om att de har sett Storsjöodjuret!
Det blir uppståndelse och intervjuer. En av pojkarnas pappa, affärsmannen Max Müller, ser möjligheten till en turistsatsning och tillsammans med en vänort i Tyskland får de kommunens godkännande för att bygga ett Odjurscenter vid sjön. För att allt detta ska komma till stånd måste ett antal familjer tvångsförflyttas. Till råga på allt anställs billig utländsk arbetskraft vid bygget. Det sjuder i bygden och en hemlig organisation, Jämtlands Drabanter, vädrar morgonluft.
En ung kvinna kommer till sjukhuset i Sundsvall efter en drunkningsolycka. Läkaren Erik Jensen får ett SMS från okänt nummer där olyckan sägs vara ett mordförsök. Erik kontaktar sin vän kriminalkommissarie Jonas Axberg, som överlåter ärendet till sina kollegor. Jonas är pappaledig. Det visar sig att kvinnan är inblandad som leverantör av möbler till Odjurscentret.
Så får Jonas ett samtal från polisen i Östersund. Jonas farmor Rosine har misshandlats i hemmet. Jonas åker till Östersund med sonen Alfred i bilbarnstolen.
Jag njuter av beskrivningen om hur Jonas tar hand som sin son, stoppar nappen i munnen, fixar välling och byter blöjor. Allt går som en dans och han njuter av pappalivet. Hans farmor blir glad att få träffa Alfred och trots att Jonas ser att hon både är rädd och döljer något för honom, kan han inte få henne att berätta vad som hänt.
Östersundspolisen är övertygad om att det är ryssligor som står bakom överfallet på Rosine. Jonas tvivlar. Flera mord sker och jag läser boken med förtjusning. Det sägs att vi behöver deckare och thrillers för att urmänniskan inom oss ska få sina adrenalinkickar, och det ligger nog något i det.
Storsjöodjuret i Jämtland är gångna tiders adrenalinkick. Odjuret har varit jagat i över hundra år och till och med varit fridlyst. Ingen har lyckats bevisa att det existerar, trots otaliga ögonvittnesskildringar. Första gången det nämns i skrift är på 1600-talet när en kyrkoherde skrev om trollen som kokade ihop en dekokt vid sjöstranden. Plötsligt smällde det i grytan och upp hoppade ett underligt djur som ringlade ner och försvann i sjön. Odjuret växte och frodades.
Numera är sjön kameraövervakad och år 2008 lades en film ut på Youtube, som påstods visa Storsjöodjuret. På Youtube hittar man även reportage från SVT.
Jonas Moström har skrivit en riktigt intressant deckarhistoria och det är alltid trevligt när berättelsen till viss del knyts till verkligheten. Även om den inte är riktigt thrilleraktigt spännande så är det en trevlig och underhållande läsning. I slutet, som till en del överraskar, knyts trådarna snyggt ihop. Och Storsjöodjuret ringlar vidare.
Bra jobbat, Jonas Moström!
Mottagen: 25 maj 2013
Anmäl textfel
