LitteraturMagazinets recension
av Svartkonst, Jonas Lejon
Rysare om halvstruliga ungdomar i förorten
I Jonas Lejons nya roman ”Svartkonst” möter betongförortens ungdomar kusliga väsen som gömmer sig i den angränsande skogen.
Helt vanliga och lite halvstruliga tonåringar som försöker liva upp tillvaron med utköpt sprit, hög musik och hångel möter plötsligt helt andra hot än de tidigare kända. Resultatet blir en ganska spännande rysare i storstadsmiljö.
Gina är huvudpersonen och hon gör sitt bästa för att försöka hitta tillbaka till ett vanligt liv efter hennes storebrors död. Hennes mamma har fått någon sorts knäpp och pappa håller sig mest hemifrån så där finns inte mycket trygghet att hämta. Trots att hon inte vill möta sin plågoande Katrin inser Gina att hon trots allt måste släpa sig till skolan och uthärda vardagen.
Ginas bror Jonah hittades drunknad och hon försöker ta reda på varför han skulle vilja ta sitt liv. Det är när hon börjar söka efter svaren på det som konstiga saker börjar hända. Hon hittar en sten med ett märkligt sken och det är som att hon ser reflektioner av hans ansikte när hon snokar i hans rum. Mardrömmarna som hon upplever är vansinniga och ter sig allt mer verkliga. Som läsare är det inte alltid helt enkelt att hänga med i vad som sker i romanens verklighet, men det är också en del av charmen.
Det är krafter och väsen som skymtar och försöker ta sig fram ur skuggorna. Det är mycket som knakar och river i texten, av vassa tänder och naglar och emellanåt känns det som att författaren upprepar sig lite mycket. Men den suggestiva stämningen finns där och förhöjer storyn.
Den moderna människan har vant sig vid livet i staden som är upplyst (i dubbel bemärkelse) och kontrollerat, allt har en rationell förklaring så även våld och avvikande beteende. I motsats till detta kan den mer otyglade naturen med skogen och mörkret verka opålitligt främmande och skrämmande. Visserligen är det inget nytt att se oknytt i skuggorna bland mossar och stenar. Men i Lejons roman är det bland annat avsaknaden av ljus som hotar.
Något är det som lockar och drar i Gina. Det dyker upp minnen från barndomen, då hon drömde om älvor och det hände något i en koja. Jonahs kompis Fred ser saker i TV-apparater som inte borde vara där. Petra som varit barndomskompis med Gina och nu åter söker kontakt tror sig ha häxlika förmågor. Med henne får Gina ett socialt liv igen, men samtidigt blir de föräldrafria festerna inte riktigt som hon hade tänkt sig.
Gina förstår snart att hennes brors död inte riktigt gick till som den officiella förklaringen gjorde gällande. Det är en hel del annat i berättelsen som inte heller är vad man tror. Boken följer vissa traditioner inom skräckgenren, men författaren har också ett eget bildspråk och sina egna mardrömslika myter. Ungdomarna som skildras är alla lite udda på sitt sätt, men samtidigt med tonåringars vanliga problem och relationer. När de möter svartkonsterna uppstår något som då och då sprakar till i originalitet och ryslig spänning.
Mottagen: 8 juni 2014
Anmäl textfel
