Recension av Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Jonas Jonasson
Genialisk berättelse som gör den långa resan mödan värd
Det ska mycket till för att jag ska facineras av en fiktiv berättelse. Rent ut sagt, för mig ska en påhittad skröna vara ruskigt bra om den överhuvudtaget kan anses mödan värd att komma igenom, men faktiskt, "Hundraåringen" trollband mig från första stund och höll mig i ett järngrepp till sista meningen. Att överhuvudtaget kunna tränka ut en berättelse av denna dignitet är en fantastisk prestation, och att få en läsare (som mig) att ofta brista ut i gapskratt under läsandets gång tyder på att det hela är genialiskt. Jag tror faktiskt det aldrig har hänt - sedan jag läste Nalle Puh på originalspråk - som jag verkligen garvade då jag läste någonting.
Det är lätt att associera till filmen om Forest Gump, den något udda människan som upplevt otroliga händelser under sin levnad, vilka dessutom förändrade historiens gång, och det utan att egentligen själv vara fullt medveten om detta, eller egentligen bry sig om vad man i själva verket ställer till med. Allt som hundraåringen egentligen är intreserad av är ju att få sprit! Men det är också en berättelse som inger hopp, om att livet i grund och botten bör vara värt att levas, och att man kan ha det tämligen gott ibland och njuta av det lilla.
Något smolk i bägaren dock är själva slutet, där författaren ska "knyta ihop" berättrelsen, som den sveper över de gångna händelserna och dess sammanhang något hastigt och förbryllat. Men resan är lång, och den är definitivt mödan värd.
Ska bli intressant att se den filmad, vilket lär vara på gång med Robert Gustavsson i huvudrollen. Det kan också bli ett platt fall, så som ofta händer med filmatiseringar av stora berättelser...
Kristian Tallroth
Mottagen: 23 februari 2012
Nya boken heter "Analfabeten som kunde räkna"
Jonas Jonasson kommer med ny bok till hösten
Anmäl textfel