LitteraturMagazinets recension av Analfabeten som kunde räkna, Jonas Jonasson

Skratt blir magplask när Jonasson tappar bort sina karaktärer

Till slut blir jag till och med på dåligt humör bara av att fortsätta läsa om förmodat roliga kommunikationsproblem och oförbätterliga karaktärer"

Analfabeten som kunde räkna som är en humoristisk uppgörelse med fundamentalism i alla dess former. Det är en resa som sträcker sig från plåtskjulen och latrintunnorna i Soweto till en potatisbil i Norrtäljetrakten som rymmer en osannolik skara människor.

Väldigt underhållande. Mycket begåvad. Politiskt insiktsfull. Otyglat lögnaktig. Och vansinnigt rolig. Östgöta Correspondenten
Hon började arbeta som femåring, blev föräldralös vid tio,överkörd vid femton. Ingenting tydde på annat än att hon skulle leva ett tag i sitt skjul i Sydafrikas största kåkstad och sedan dö,saknad av ingen. Om hon nu inte varit den hon var, men det var hon ju. Nombeko Mayeki var analfabeten som kunde räkna.

Ödet tillsammans med hennes talang för henne bort från

Soweto,till internationell storpolitik, till andra sidan jordklotet,till två identiskt lika och väldigt olika bröder. Underresan lyckas hon reta upp världens mest fruktade säkerhetstjänst

innan hon en dag finner sig själv instängd i skåpet till en

potatisbil. Där och då är världen som världen känner den hotad.

I Analfabeten som kunde räkna gör Jonas Jonasson upp med

fundamentalismen i alla dess former tillsammans med vanföreställningen

om olika folks olika värde. Han gör det med

humor och värme. Och slår en gång för alla hål på myten om att

kungar inte nackar höns.

Analfabeten som kunde räkna är Jonas Jonassons andra

roman, efter världssuccén med Hundraåringen som klev ut

genom fönstret och försvann. Han är journalisten och entreprenören

som efter tjugo år med tidning, tv och kommunikation

sålde allt han ägde och blev författare.

Det rör sig här om en feel good-roman av första graden. ... intressant och lätt crazy. Torbjörn Forslid, Sydsvenskan

Stor nyhet i litet format!

Hon började arbeta som femåring, blev föräldralös vid tio, överkörd vid femton. Ingenting tydde på annat än att hon skulle leva ett tag i sitt skjul i Sydafrikas största kåkstad och sedan dö, saknad av ingen. Om hon nu inte varit den hon var, men det var hon ju. Nombeko Mayeki var analfabeten som kunde räkna.

Ödet tillsammans med hennes talang för henne bort från Soweto, till internationell storpolitik, till andra sidan jordklotet, till två identiskt lika och väldigt olika bröder. Under resan lyckas hon reta upp världens mest fruktade säkerhetstjänst innan hon en dag finner sig själv instängd i skåpet till en potatisbil. Där och då är världen som världen känner den hotad.

I Analfabeten som kunde räkna gör Jonas Jonasson upp med fundamentalismen i alla dess former tillsammans med vanföreställningen om olika folks olika värde. Han gör det med humor och värme. Och slår en gång för alla hål på myten om att kungar inte nackar höns.

Analfabeten som kunde räkna är Jonas Jonassons andra roman, efter världssuccén med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.