LitteraturMagazinets recension
av Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri
Den gäckande berättelsen om en sanning som inte finns
I Jonas Hassen Khemiris Augustprisbelönade roman "Allt jag inte minns" leker författaren med förhållandet mellan fiktion och verklighet. En underfundig humor i språket gör sig också påmind.
Varför dog Samuel? Det är frågan som utgör navet i Jonas Hassen Khemiris roman "Allt jag inte minns". I ett snabbt tempo och med tvära kast mellan flera röster får läsaren möta olika personer i Samuels närhet, och genom deras minnen växer bilden eller snarare bilderna av Samuel fram. Samuel livsnjutaren som fyller på "erfarenhetsbanken", Samuel bästa vännen, Samuel den stora Kärleken och Samuel barndomsvännen. Så har vi också mormodern som Samuel behandlar med stor ömhet, men som ofta inte känner igen honom förrän han tar på sig sin morfars slitna pälsmössa. Hur ska vi veta vems version som är den rätta?
Precis som i Khemiris tidigare romaner "Ett öga rött" och "Montecore. En unik tiger" leker författaren med förhållandet mellan fiktion och verklighet. Förutom att berättarperspektivet ständigt växlar dyker författaren på typiskt postmodernt manér också upp med sin egen röst i romanen och förhandlar med romanfigurerna om berättelsen. Förresten, slår det mig, kan vi inte veta om den som kallas "författaren" i romanen också är en del av fiktionen eller om det är Khemiri själv. Är berättelsen om Samuel författarens sätt att bearbeta en verklig förlust eller inte? Det är förvirrande men mest underhållande.
Även om Khemiri inte är lika språkligt innovativ som i sina tidigare romaner uppskattar jag den vardagliga stilen som t.ex. "Först kom Pantern. Sen hennes frisyr. Och sist hennes parfym slash cigarettlukt." Den underfundiga, lite filosofiska humorn i språket gör sig också påmind, t.ex. genom mormoderns användning av olika talesätt som skruvas till: " - Jo tack. Det knallar och går, sa slagverkaren till fyrverkerispecialisten.
- Varför då? sa Samuel. - Ursäkta? - Varför sa slagverkaren det till fyrverkerispecialisten? - Det får du fråga honom om."
Integrationstemat är närvarande i nästan allt Khemiri har skrivit och även om integration inte på samma sätt som i tidigare romaner är huvudtema här så finns det. I stort sett alla romankaraktärerna har egen erfarenhet av att vara svensk med invandrarförtecken och Samuel själv som jobbar på migrationsverket hjälper dessutom till att skydda hotade flyktingkvinnor. Visst skymtar samhällskritiken fram på olika sätt, t.ex. genom skildringar av en segregerad arbetsmarknad som kan leda till kriminalitet, och genom hur olika myndigheter behandlar invandrare.
Så varför dog Samuel? Och varför är det så viktigt för åtminstone den fiktive författaren? Jo, om man knyter samman bokens handling med sättet den är skriven på skymtar ett tänkbart budskap fram: Det som har hänt har hänt. Varför det hände finns det olika berättelser om. Det är den sanningen vi måste förhålla oss till: att verkligheten har oändligt många namn. Det är förvirrande. Och lite befriande.
Mottagen: 3 december 2015
Anmäl textfel
