Recension av Jag ringer mina bröder, Jonas Hassen Khemiri
En kort berättelse som väcker stora frågor
Det är år 2010. Ett bombdåd har skett på Drottninggatan i Stockholm. Huvudpersonen i Khemiris bok har egentligen ingenting alls med dåden att göra, men när han går runt på Stockholms gator känner han sig förföljd på grund av sin hudfärg, sin hårfärg, sitt namn.
Paranoian får jagets gränser att upplösas, för det här vore ingen Khemiri-roman om inte personligheten befann sig i fara och förändrades av kontakten omvärlden.
Den extremt korta romanen – snarare en novell – har en dialogliknande form där det ofta är oklart vem som talar och till vem. Det är den osäkerheten jag verkligen tycker om hos Khemiri och där blir jag definitivt inte besviken. För vad är egentligen en människa? Kan man bara vara, eller hänger ens varande tätt sammans med vad man ses som? Finns det någon absolut sanning om människor eller är allting ständigt omformade konstruktioner och betraktelser? Finns ondska och godhet och vad är det i så fall vi talar om när vi använder så stora begrepp? Vad har ett bombdåd på Drottninggatan med ditt och mitt liv att göra? Är det lättare att vara rädd än att ifrågasätta rädslan? Är det egentligen oss själva vi borde vara allra mest rädda för?
Som en kort berättelse som väcker stora frågor är Khemiris bok ett läsmåste och jag ser verkligen fram emot nästa bok från denna spännande skildrare av samtiden, Sverige – och människan.
Mottagen: 27 december 2012
Anmäl textfel