Recension av Torka aldrig tårar utan handskar - del 2, Jonas Gardell

Ännu mer gripande i del 2

Nu får man vänta ända tills sensommaren för att få läsa den sista delen i trilogin…"

Bok- presentation:	Torka aldrig tårar utan handskar: 2. Sjukdomen
Författar- presentation:	Jonas Gardell

De flesta superlativen är redan skrivna och sagda angående Jonas Gardells svit ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Ytterligare en recension känns nästan överflödig. Den andra delen ”Sjukdomen” är om möjligt än mer mörk än första delen, men också mer sammanhållen i berättelsen.

De avsnitt av mer dokumentär karaktär som avbröt den fiktiva historien så mycket i ”Kärleken” saknas nästan helt och det ger ett bättre flyt i läsningen. Skildringen av Rasmus, Benjamin, Reine med familj och vänner blir ännu bättre när den röda tråden får löpa utan att kapas av med jämna mellanrum.

I ”Sjukdomen” är det mycket fokus på karaktärernas förhållanden till familjen och reaktionerna på att de kommer ut som homosexuella. Gardell har varit noggrann med att ge utrymme åt allas perspektiv på dessa skeenden. Den mest gripande sekvensen tycker jag är när Rasmus återvänder till Koppom från Stockholm för att prata med föräldrarna om sitt liv. Det uppstår stora svårigheter i kommunikationen mellan de tre som leder till stora spänningar. Det varvas med minnesbilder från Rasmus barndom och med scener från hans sjukbädd som är oerhört känslosamma.

Flera av karaktärerna i boken får sina besked om att de är HIV-positiva i boken, bland annat Reine som inte hade så framträdande roll i första delen. Han drar sig undan för att dö i ensamhet på en isolerad sjukhusavdelning, utan att meddela familjen eller vännerna. Beskeden om deras nära förestående död hanteras på olika sätt av de som får dem, men gemensamt är skammen som de tvingas leva med då sjukdomen också är så tabu. Förutom ångesten över att en plågsam död väntar, får de också utstå omgivningens oförstående. Det pratas om guds straff, naturens hämnd och att AIDS-sjuka ska placeras i särskilda läger eller stämplas på något sätt. Historien upprepar sig.

Uppdelningen på tre böcker skapar en förväntan och håller diskussionen om ämnet levande, vilket är författarens och förlagets syfte. Personligen hade jag gärna sett en annan disposition. Den fiktiva berättelsen kunde gärna ha ingått i en sammanhållen volym, medan de dokumentära avsnitten kunde utökats med mer information i en egen bok. Kanske är jag bara en otålig läsare som önsketänker. Nu får man vänta ända tills sensommaren för att få läsa den sista delen i trilogin…

Mottagen: 2 februari 2013

 Relaterade artiklar 

Jonas Gardell inleder säsongen 2013

Många författare sommarpratar

Årets sommarpratare i P1 presenterades den 29 maj 2013. Ett tiotal av dem är författare, bland annat Jonas Gardell, Mikael Niemi, Theodor Kallifatides, Sara Danius och Sami Said. Kristian Gidlund, som i maj kom ut med “I Kroppen Min” som bygger på hans blogg med samma namn, pratar den 30 juni. Han lider av obotlig magsäckscancer och ska prata om livet och sjukdomen.”Jag ska prata om landet jag lämnar, om vår demoniserade rädsla för döden. Och jag ska berätta om resan mot livets slut och alltings början.”

Läs mer ...

Anmäl textfel