LitteraturMagazinets recension
av Stoner, John Williams
Rörande om en eldsjäls liv
En av vårens största snackisar inom bokvärlden är utan tvekan ”Stoner” av John Williams.
Det finns redan en uppsjö av bokrecensioner av ”Stoner” och romanen har toppat många listor. Den är också nominerad till Stora Ljudbokspriset, uppläsare är Björn Granath. En ledarskribent på Dagens Nyheter grundade sin artikel om lärares motivation och arbetsglädje utifrån romanen ”Stoner” (DN 17/6-14). På Svensklärarföreningens Facebook-sida uppmanas lärare till att läsa ”Stoner”.
Romanen gavs ut år 1965, sålde i 2000 exemplar och blev inte speciellt uppmärksammad. Författaren, amerikanen John Williams som bland annat var lärare, dog år 1994.
Att en sådan här roman ges ut många år senare – och dessutom blir till en stor succé – är något väldigt unikt.
"Stoner" har visserligen inte blivit speciellt populär i USA men slår igenom i Europa. Vad är det då som framkallar all denna uppmärksamhet?
Boken har inte marknadsförts i någon större skala inför den nya upplagan. Men några kända personer uttalade sig positivt om den och sedan rullade det på. "Stoner" är utan tvekan en helt fantastisk roman! Det är den typ av bok som man inte kan släppa. Boken är dels väldigt väl berättad, dels är själva handlingen väldigt speciell – en man som uppoffrar sig, lider, uthärdar, och är plikttrogen.
Varför den inte togs emot bättre vid första utgivningen är svårt att säga, kan det vara tidsandan? Året var 1965. Ville man inte läsa om sådant här då? Om en medioker medelmåttas misslyckanden? Kanske för långt ifrån 'the American dream'?
Handlingen kretsar alltså kring denne William Stoner, en bondson född i den amerikanska mellanvästern i slutet av 1800-talet. Fadern önskar att William ska utbilda sig på Lantbrukshögskolan i Columbia många mil bort för att efter studierna kunna utveckla familjens jordbruk. Ensam kommer han från landet till universitetet för att studera. Under andra året ges den obligatoriska kursen i engelsk litteratur. Denna kurs ändrar Williams liv för alltid och han återvänder inte hem utan blir kvar resten av sitt liv på universitetet inom ämnet litteratur.
William gifter sig men äktenskapet blir allt annat än lyckligt. William uthärdar äktenskapet återstoden av sitt liv och vid en tidpunkt får William uppleva kärlek, passion och lycka men det blir kortvarigt. Vi får följa William ända till dess att hans liv tar slut och som läsare vet man att det är det som väntar.
William Stoner lever sitt liv med dämpat uttryck och med full självbehärskning. Hans liv är kantat med tragedier men med sansad sinnesnärvaro uthärdar han dagarna, åren och livet. Hans tillflyktsplats blir inte sällan universitetet där han med stort engagemang går in för sitt kall, att undervisa.
Det är skildringen av Stoners engagemang i undervisningen som många har uppmärksammat. William Stoners kärlek till litteraturen och så småningom hans passion för att försöka förmedla detta till sina studenter överskuggar Williams olyckliga äktenskap. Glädjen i att undervisa blir hans räddning, hans liv.
Vid åtskilliga tillfällen vill man som läsare säga till William att reagera och agera. Lågmäld som han är finner han sig i det mesta.
Trots att romanen är stillsamt berättad förs läsaren framåt i snabb takt. Språket i ”Stoner” är okomplicerat. Den starka dragningskraften i romanen utgörs av ett känsloladdat språk, genomtänkt dramaturgi och stark realism. Det är väldigt väl berättat. Som läsare blir jag berörd och upprörd, och mina sympatier för den rättfärdige William Stoner samlas på hög sida för sida, år för år.
Slutet närmar sig hastigt och det går förhållandevis fort. William är fullt medveten om vad som väntar honom. Det inger honom frid och han är lugn, men inte bara det, jag tycker mig kunna ana att William ännu en gång upplever lycka i sitt liv. Skildringen av den sista tiden är trösterik, det blir aldrig vemodigt. Han känner ingen sorg över att hans egen forskning aldrig fick chansen att lysa, dock verkar han ändå nöjd med att förevigas genom att finnas kvar i orden i en betydelselös bok.
”Stoner” är en vackert berättad historia. Skildringen är rörande. Det är inte många böcker som har fängslat och berört mig på det sätt som ”Stoner” har gjort. Författaren John Williams är definitivt förevigad i en inte alls obetydlig bok.
Mottagen: 24 juni 2014
Anmäl textfel
