LitteraturMagazinets recension
av Våran hud, vårat blod, våra kroppar, John Ajvide Lindqvist
Likt ett best-of album: glimrande beståndsdelar i en missriktad helhet
I Våran hud, vårat blod, våra ben samlar John Ajvide Lindqvist sex stycken tidigare publicerade noveller samt en tidigare publicerad kortroman. Återigen tar han med oss till Sveriges skuggsida, där människor som du och jag inte vet vad som dväljs i mörkret – men kan vara säkra på att det inte vill oss väl. I denna samling gömmer sig sådant som är ute efter dig, ditt blod, dina barn och tryggheten i ditt hus. Det är varelser från havet, från skogen, från en långtradarparkering i Barcelona och från andra sidan källardörren. Det är läskigt, stundvis riktigt skrämmande.
Tyvärr är känslan av att alla noveller i samlingen är tänkta att läsas enskilt svår att skaka av sig, av en enda anledning – när novellerna ställs mot varandra blir likheterna mellan dem uppenbara. Det rör sig alltid om en fruktansvärd händelse bakom vilken en fruktansvärd varelse lurar, vilket kanske inte hade känts som ett problem om inte i princip varje monster blivit avslöjat och benämnt på slutet. Detta gör det svårt att inte sitta och gissa vad det ska röra sig om i nästa novell, något som ger hela samlingen vibbar av halvtaskig TV-serie och ”monster of the week”. Det är särskilt tråkigt eftersom novellerna förtjänar så mycket bättre; ”Speciella omständigheter” och ”Våran hud, vårat blod, våra ben” är lysande obehagliga, så till den milda grad att de gav denna recensent sömnproblem i flera dagar (ärligt!). I ”Det som mig tillkommer” och kortromanen ”Tjärven” visar Lindqvist prov på sin mästerliga känsla för naturlig dialog – det är omöjligt att inte fästa sig vid karaktärerna, trots deras hopplöst utsatta position som medverkande i skräcknoveller. Allra bäst blir det när dessa vardagssvenssons kommenterar sin absurda situation; ”Ät din gröt, tomtejävel” kan vara det bästa i boken.
Allt som allt rekommenderar jag denna samling till dig som vet att du trivs i John Ajvide Lindqvists skuggsverige, inte kan vänta tills X – den sista platsen kommer ut eller bara vill ha några sömnlösa sensommarnätter. Ett hett tips är dock att läsa novellerna som de är skrivna: en i taget.
Mottagen: 15 augusti 2016
Anmäl textfel
