LitteraturMagazinets recension
av Himmelstrand, John Ajvide Lindqvist
John Ajvide Lindqvist tillbaka med ett absurt och kusligt kammarspel
Efter succén med ”Låt den rätte komma in” är det en stor händelse när John Ajvide Lindqvist släpper ny roman. "Himmelstrand" är en skräckroman men är också en historia om djupt existentiella frågor.
Efter framgångar både i Sverige och internationellt, i första hand med ”Låt den rätte komma in” hör John Ajvide Lindqvist till superstjärnorna bland nutida svenska författare. Därför är det en stor händelse när han nu kommer med sin nya roman ”Himmelstrand”, en bok som inte liknar något annat.
Allt försvinner. Ja, förutom fyra husvagnar med sina ägarfamiljer. I övrigt är det ett till synes oändligt fält av gräs och en blå himmel utan sol. I den ”verkligheten” vaknar sammanlagt åtta vuxna, två barn, en hund och en katt upp en morgon. Den enda märkbara kontakten med den värld som nu verkar har upphört är radion som spelar schlagerlåtar oavbrutet.
När det inte finns så mycket annat att hänga upp berättelsen på hamnar människorna i fokus. Det är som om Lindqvist vill skala bort så mycket som bara går för att undersöka kärnan hos de personer som försätts i den bisarra situationen. ”Himmelstrand” är en skräckroman, men det är också en historia om djupt existentiella frågor vilket om möjligt skakar om läsaren mer än karaktärernas rädsla för det okända som de hamnat i.
Är det så att detta är platsen de hamnat på för att de är döda? Det kanske inte är campingen de bodde på som är borta, utan de själva? Det finns dock en del som motsäger det, deras minnen och sinnen finns kvar på ett högst påtagligt sätt. Alla karaktärer i boken har sin egen historia att berätta, eller åtminstone minnas för sig själv. Just minnen spelar en stor betydelse, såväl stora trauman från barndomen som de allra lyckligaste ögonblicken som man försöker spara i evighet.
Om boken inte liknar något annat, kan man ändå dra vissa paralleller till TV-serien ”Lost” som också behandlade en grupp människor som av okänd anledning hamnar på en övergiven plats. För att förstå hur de reagerar på situationen måste författaren förse karaktärerna med en ordentlig bakgrund för att läsaren ska ta dem till sig.
”Himmelstrand” utvecklar sig ett tag till ett absurt och kusligt kammarspel där karaktärerna har olika roller och reagerar på skilda sätt. De får symbolisera olika sidor av mänskligt beteende (och djurlikt då man får en inblick i katten och hundens liv). Det är som att personligheterna renodlas i och med att nästan allt är borta. När det inte finns något mer att förlora kan man äntligen bli sig själv?
Det före detta fotbollsproffset Peter och fotomodellen Isabelle har båda lyckats i sina karriärer men känner sig tomma inombords. De drivs mycket av egoism och längtan efter självförverkligande som aldrig uppnås. Äktenskapet är på upphällningen och deras dotter Molly beter sig underligt. När förutsättningarna ändras sätts något i rullning som leder till såväl uppbrott som lättnad över en ny sorts frihet från vardagspressen, ångesten och traumatiska minnen.
Lennart och Olof bor ihop och är båda ganska praktiskt lagda. De verkar inte kunna överraskas eller uppröras nämnvärt av någonting. Sedan deras respektive fruar lämnade dem, insåg de att tillsammans trivdes de rätt bra ändå. Men att de lever i en odefinierad relation sticker i ögonen på flera av de andra camparna.
Majvor och Donald blir som ytterligheter för varandra i sina reaktioner på ensamheten och ovissheten. Hon försöker hålla ihop gruppen med kanelbullar medan han skärmar av sig och ter sig allt mer galen.
Stefan är bland de första att upptäcka att världen är borta och hans första reaktion är att: ”Han vill inte väcka Carina till den här världen, vill inte presentera Emil för en himmel utan sol.” Den gränslösa kärleken har också sin plats i denna roman, liksom i flera andra av samma författare. Men hur långt räcker den?
Prövningarna är många för personerna i denna grupp och ibland tar de rent bibliska proportioner. Dessutom är en av karaktärerna bland de kusligaste man har träffat på. Skräcken är psykisk, fysisk och metafysisk vilket gör ”Himmelstrand” till en fantastisk roman, kanske Lindqvists bästa sedan debuten med vampyrerna. Åtminstone är det hans mest nyskapande i genren. Men det är inte säkert att den kommer tas emot med odelad förtjusning av alla.
Mottagen: 10 september 2014
Anmäl textfel
