LitteraturMagazinets recension
av De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru
I ett annat Göteborg
Johannes Anyuru har sedan debuten 2003 skrivit poesi, pjäser och prosa. Han har översatts till flera språk och belönats med många priser och stipendier. "De kommer att drunkna i sina mödrars tårar" fick Augustpriset 2017.
Boken inleds med ett terrordåd i Göteborg. En kontroversiell konstnär ska framträda i en seriebutik och tre unga muslimer i bombvästar planerar att slå till. Det är Hamad, Amin och den mystiska flickan som filmar alltihop. Vem är hon?
Amin kallade henne Nour efter sin döda lillasyster. Hennes kropp tillhör belgiska Annika som utsatts för tortyr i fånglägret al-Mima. Själv minns hon inte vad hon heter men hon minns sin uppväxt, bästa kompisen Liat, mamman som längtade hem till Algeriet, pappan som var en uppskattad poet och författare men slutade skriva för längesen. Hon säger sig komma från framtiden – en parallell framtid. Två år efter att hon avvärjde terrordådet bor hon på rättspsykiatriska regionkliniken Tundra.
Bokens berättarjag är småbarnspappa, muslim och författare. Tundraflickan har läst allt han skrivit och vill träffa honom. Hon låter honom ta del av sin berättelse från framtiden alltmedan hans och hans familjs förestående flytt till Kanada kommer allt närmare.
I Tundraflickans framtid genomfördes terrordådet kanske femton år tidigare av Hamad, Amin och Amins lillasyster Nour. Det fick en blodigare, och en för alla mer ödesdiger utgång. Muslimer och judar som inte årligen signerar ett medborgarkontrakt flyttas in i ghetton tillsammans med ickefascistiska svenskar. Tundraflickans mamma råkar illa ut och hennes pappa har gett upp.
Första kapitlet har jag svårt att ta till mig, terrordåden beskrivs med en saklighet och distans som förtar spänningen. Men sen, när Tundraflickans berättelse börjar och när berättarjaget försöker ta reda på vem hon är, då lossnar det verkligen. Anyuru befäster sin position som en av våra viktigaste samtida författare när han med en perfekt balans mellan språk, handling och tanke tvinnar ihop till synes oförenliga trådar. Det är en mycket skicklig skildring av den yttersta hopplösheten och det djupaste vemodet och av trakasserier som subtilt intensifieras.
Till skillnad från många andra välskrivna, viktiga och intressanta skönlitterära böcker jag läst har "De kommer att drunkna i sina mödrars tårar" stannat kvar i mig, och ett bra tag efter avslutad läsning återvänder tankarna ännu spontant till boken. Stora romaner sätter avtryck.
Mottagen: 9 maj 2018
Anmäl textfel
