LitteraturMagazinets recension
av Natten som föregick denna dag, Johanne Lykke Holm
Plågsam rivalitet i dagboksformat
Allt är smärtsamt: kroppen som växer, systern som hon avundsjukt jämför sig med och den förändrade relationen till mamman är bara några av de saker som gör att okontrollerade tankar och känslor växer och blir till fantasier som snart inte går att skilja från verkligheten.
I den prosalyriska romanen “Natten som föregick denna dag”, skildrar Johanne Lykke Holm i dagboksform en ung tonårsflickas smärtsamma utveckling. Att “Natten som föregick denna dag” kan beskrivas som prosalyrisk beror på att så mycket finns att läsa mellan raderna. Det vibrerar på ett underbart vis om texten och många ord verkar ha en symbolisk innebörd - hästen och håret är några av dem.
Dagboksformen är ett väl valt berättartekniskt grepp för den naket självutlämnande berättelsen. Den får mig att tänka på Anne Frank som, också hon i en dagbok, låter läsaren korsa intimitetens gränser och visar upp sådant som de flesta av oss aldrig skulle drömma om att avslöja. Exempelvis beskrivs i “Natten som föregick denna dag” rivaliteten till systern som så stark att den leder till fantasier om hennes död - eller är döden verklig? Det finns dock en avgörande skillnad mellan denna dagbok och andra tonåringars dagböcker. Visserligen ska man inte förringa trettonåringars förmåga att iaktta och uttrycka saker, men i “Natten som föregick denna dag” är det alldeles för tydligt att boken är skriven med den vuxnes distans till barn- och tonårstid; barnets omedelbara och naiva blick finns inte. Den naiviteten kan man kanske sakna, men samtidigt hade det blivit en annan roman.
Ett centralt tema är mor/dotter-relationen, vilken inte är enkel, knappast bekräftande och absolut inte kärleksfull - istället framstår hatkärleken närmast som ett naturgivet tvång. Jag funderar över hur ofta mor/dotter-relationer skildras så i skönlitteraturen och plötsligt börjar jag betrakta hela romanen ur genusperspektiv: Modern som måste stötas bort, ibland genom ett aggressivt avståndstagande, eller modern som rival. Om jag tänker på alla litterära manglingar som finns på temat far/son så borde mor/dotter-temat vara lika vanligt. Så är det inte. Säg oidipuskomplex och det är allom bekant. I Lykke Holms dagboksroman pågår en kamp mellan mor och dotter. I romanen förekommer intressant nog en häst (den är mycket central) som heter Elektra. Att Elektra också är en ung kvinna i ett antikt grekiskt drama, som hos Freuds lärjunge Jung blev Oidipus kvinnliga motsvarighet, är inte lika känt som det där om Oidipus. Om sen könsidentitetens utveckling går till som Freud och Jung påstod, ja, det är en annan femma. En sak är emellertid säker, och det är att namnet på romanens häst, Elektra, inte valts av en slump. Vad författaren vill säga om skapandet av könsidentiteten är dock en fråga som kräver ytterligare eftertanke, exempelvis kring varför det är systern och inte modern som dödsfantasin vävs kring och huruvida Elektra ska läsas som en symbol för, eller en förlängning av, dagboksförfattaren själv.
Till sist undrar jag: vem är bokens tänkta läsare? En mamma, en dotter, en syster? Kanske också en pappa, och varför inte en son eller bror? Elektramyten som intertext kan både komplettera och komplicera den genom tiderna förhärskande oidipusmytens betydelse för hur vi ser på människans identitetsutveckling.
Och ja, det gör ont, ja visst, det är oundvikligt. Men det finns också en skönhet i skildringen.
Mottagen: 7 mars 2017
Anmäl textfel
