Recension
av Det är en gris på dagis, Johanna Thydell
Träffsäker bilderboksdebut
Grisen känner sig väldigt ensam. Särskilt när han tittar mot dagiset som ligger en bit från hans hage. Det ser nämligen ut att vara väldigt roligt att vara på dagis.
Så grisen börjar gräva, och snart har han tagit sig ut från hagen och in på dagiset, och barnen blir väldigt glada. Nu måste de bara komma på hur de ska få in grisen på dagiset, utan att de vuxna märker något!
Med en förskolelärare i hemmet har jag fått höra att det numer inte heter ”dagis”, utan ”förskola”. ”Dagis” är visserligen ett mysigare ord, men barnen idag får lära sig att det heter ”förskola”, så frågan är om barnen om några år kommer veta vad ”dagis” är.
Johanna Thydell gjorde precis som Astrid Lindgren. Hon berättade en saga för sitt barn, och efter ett tag blev det en bok. Efter att ha gett ut tre uppmärksammade ungdomsromaner satsar hon nu på en barnbok, innan hon nästa år ger ut en fjärde för unga vuxna. Eftersom jag tycker väldigt mycket om hennes tidigare romaner var mina förväntningar höga på denna satsning. Och jag gillar den! Språket passar till barn och Charlotte Ramels illustrationer förstärker det mysiga intrycket och ”dagiskänslan”. Jag tror att den kan skapa mycket av igenkänning hos barn i förskoleåldern, och det är faktiskt ganska kul att det är en gris på förskolan. En gris som är med och sjunger, leker och busar med barnen. En rolig, modern bok full av äventyr och vänskap över gränserna. Johanna har lyckats, och nu väntar jag på hennes nästa bilderbok.
Första meningen: Här är världens ensammaste gris.
Gillar: Illustrationerna och berättelsen.
Gillar inte: Det skulle i så fall vara frågan om ”dagis” eller ”förskola”, men det är inget som egentligen stör berättelsen.
Mottagen: 30 september 2012
Anmäl textfel
