Recension av Världens tråkigaste man och revolten på Atlantis, Johan Wanloo
Äventyrsberättelse som gör en grej av att vara töntig
Wanloo är en av Sveriges alla begåvade serieskapare. Jag läste hans strippar för ett antal år sedan, under de första åren på det här årtusendet och förra året återupptäckte jag Wanloos serier i form av samlingsvolymer. De längre sammanhängande serieberättelserna har jag däremot hållit mig borta ifrån i Wanloos fall – men så släpptes en ny Wanloo-bok som tillhörde just ”äventyrsberättelserna”. Plötsligt ville jag gärna sätta klorna i detta rykande färska seriealbum och se vad det hade att erbjuda.
Det värsta med ”Världens tråkigaste man” är att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till alltihop. Det är en tråkig äventyrsberättelse som har gjort en grej av att inte bara vara en parodi utan en töntig parodi på patetisk nivå. Visst finns det en hel del intelligens inblandat, men i slutänden blir det ändå väldigt töntigt och det verkar även vara avsikten. Är det då ett lyckat koncept? Jo, på sätt och vis. Kanske till och med på många sätt och vis. Men – det är inte läsglädje, åtminstone i mitt fall. Det är meningslöst. Och då håller jag mig hellre till Wanloos sarkastiska strippar med någon slags udd och skärpa.
Mottagen: 1 april 2012
Anmäl textfel