Kenny är stolt över att vara Rickards brorsa. Alla skulle vilja vara som Rickard med urskön bil och tjejer. Själv är Kenny också cool. Inte som Rickard, men nästan. Till en dag när allt rasar.
En ny, omtumlande tonårsroman av Johan Unenge med såväl värme som eftertanke.

Kenny bor i ett litet samhälle med sin storebrorsa Rickard och sin farsa. Kenny är stolt över att vara Rickards brorsa. Alla skulle vilja vara som Rickard. Ingen kan köra så fort som han och ingen har en lika tuff bil som han.
Själv är Kenny cool, inte som Rickard så klart. Men nästan. Så cool att han blev ihop med Emma, skolans populäraste tjej. Men vad Emma själv vill försöker Kenny låta bli att tänka på. Just nu är Emma hans i alla fall. Och alla förstår vad Emma och Kenny ska göra tillsammans på konfalägret. Och det känns häftigt, fast ...
Men så händer det som inte får hända och plötsligt är inget som det borde vara.

Johan Unenge låter Kenny berätta om sig själv och sitt liv för konfirmationsprästen efter Rickards död. Och Kenny går från att inte förstå vitsen med att prata om hur Rickard var eller om olyckan - Rickard blir ju inte levande för det - till att bättre förstå sig själv och sina närmaste.

Om Vi som ser på skrev Jan Hansson, SvD: Nu framträder författaren Johan Unenge, som man tidgare bara anat, och han gör det på ett sätt som förtjänar all möjlig framgång. Och kommentarerna om boken som hans berättelse rymmer djupaste svårmod och träffsäker humor och förmåga att förena plågsamma minnen med en allmängiltighet som gör boken till läsning för alla stämmer lika väl in på Tro, hopp och burnout.

Kenny är säker. Det är klart att det är bättre att veta än att tro. Och Kenny vet en hel del. Han vet att det bara spelas skitmusik på radio. Att bilar ska vara amerikanska. Och att Emma och han ska göra det på konfalägret. Då ska ingen prästtant komma och jiddra om Jesus. Det är han säker på. Hundratio procent.

Men så händer det som inte får hända och plötsligt är inget som det borde vara.


Tro, hopp och burnout (2005) är en omtumlande roman som innehåller både värme och eftertanke.

Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.bonniercarlsen.se/pod

Kenny är säker. Det är klart att det är bättre att veta än att tro. Och Kenny vet en hel del. Han vet att det bara spelas skitmusik på radio. Att bilar ska vara amerikanska. Och att Emma och han ska göra det på konfalägret. Då ska ingen prästtant komma och jiddra om Jesus. Det är han säker på. Hundratio procent.

Men så händer det som inte får hända och plötsligt är inget som det borde vara.


Tro, hopp och burnout (2005) är en omtumlande roman som innehåller både värme och eftertanke.

Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.bonniercarlsen.se/pod

Kenny är stolt över att vara Rickards brorsa. Alla skulle vilja vara som Rickard med urskön bil och tjejer. Själv är Kenny också cool. Inte som Rickard, men nästan. Till en dag när allt rasar.
En omtumlande tonårsroman av Johan Unenge med såväl värme som eftertanke.

Kenny bor i ett litet samhälle med sin storebrorsa Rickard och sin farsa. Kenny är stolt över att vara Rickards brorsa. Alla skulle vilja vara som Rickard. Ingen kan köra så fort som han och ingen har en lika tuff bil som han.
Själv är Kenny cool, inte som Rickard så klart. Men nästan. Så cool att han blev ihop med Emma, skolans populäraste tjej. Men vad Emma själv vill försöker Kenny låta bli att tänka på. Just nu är Emma hans i alla fall. Och alla förstår vad Emma och Kenny ska göra tillsammans på konfalägret. Och det känns häftigt, fast ...
Men så händer det som inte får hända och plötsligt är inget som det borde vara.

Johan Unenge låter Kenny berätta om sig själv och sitt liv för konfirmationsprästen efter Rickards död. Och Kenny går från att inte förstå vitsen med att prata om hur Rickard var eller om olyckan - Rickard blir ju inte levande för det - till att bättre förstå sig själv och sina närmaste.

Om "Tro, hopp och burnout" skrevs bland annat följande:
"Johan Unenge är en av våra mest intressanta barn- och ungdomsboksförfattare i dag." Upsala Nya Tidning
"Det är svindlande vackert, just på grund av att det är så återhållsamt. Ett ord, en fras eller en mening antyder en avgrundsdjup känsla. ... En stark berättelse." Norrtelje Tidning