Skumtimmen är en säregen debut som dröjer sig kvar hos läsaren långt efter bokens sista sida. Det är en berättelse om sorg och oändlig saknad och en historia där skuggorna från det förflutna sveper in i nutiden- från Ölands karga natur och befolkning, bakåt till andra världskriget, bort till Karibiska havets hamnar och tillbaka igen.

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland försvinner en liten pojke utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med efterforskningar kring dottersonens försvinnande.
Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.

En kort stund funderade pojken på att vända om , gå tillbaka över ängen och klättra över muren igen. Han hade ingen klocka och exakta tider betydde ingenting för honom, men himlen ovanför hans huvud var mörkgrå nu och luften omkring honom hade kallnat ännu mer. Han visste att dagen började ta slut och att natten snart skulle komma.
Han skulle bara gå en liten bit till över den mjuka marken. Han visste ju var han var; stugan där hans mormor låg och sov fanns bakom honom, även om han inte längre kunde se den. Han fortsatte framåt över den platta marken, fram mot den suddiga väggen av dimma som gick att se men inte att fånga; som på ett magiskt sätt hela tiden förflyttade sig en bit bortåt, som om den lekte med honom.
Pojken stannade. Han höll andan.
Allt var tyst och ingenting rörde sig, men plötsligt hade pojken fått en känsla av att han inte var ensam.
Hade han hört ljud i dimman?

Skumtimmen är en säregen debut som dröjer sig kvar hos läsaren långt efter bokens sista sida. Det är en berättelse om sorg och oändlig saknad och en historia där skuggorna från det förflutna sveper in i nutiden - från Ölands karga natur och befolkning, bakåt till andra världskriget, bort till Karibiska havets hamnar och tillbaka igen.

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland försvinner en liten pojke utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med efterforskningar kring dottersonens försvinnande.
Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.

En kort stund funderade pojken på att vända om, gå tillbaka över ängen och klättra över muren igen. Han hade ingen klocka och exakta tider betydde ingenting för honom, men himlen ovanför hans huvud var mörkgrå nu och luften omkring honom hade kallnat ännu mer. Han visste att dagen började ta slut och att natten snart skulle komma.
Han skulle bara gå en liten bit till över den mjuka marken. Han visste ju var han var; stugan där hans mormor låg och sov fanns bakom honom, även om han inte längre kunde se den. Han fortsatte framåt över den platta marken, fram mot den suddiga väggen av dimma som gick att se men inte att fånga; som på ett magiskt sätt hela tiden förflyttade sig en bit bortåt, som om den lekte med honom.
Pojken stannade. Han höll andan.
Allt var tyst och ingenting rörde sig, men plötsligt hade pojken fått en känsla av att han inte var ensam.
Hade han hört ljud i dimman?

Skumtimmen är en säregen debut som dröjer sig kvar hos läsaren långt efter bokens sista sida. Det är en berättelse om sorg och oändlig saknad och en historia där skuggorna från det förflutna sveper in i nutiden- från Ölands karga natur och befolkning, bakåt till andra världskriget, bort till Karibiska havets hamnar och tillbaka igen.

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland försvinner en liten pojke utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med efterforskningar kring dottersonens försvinnande.
Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.

En kort stund funderade pojken på att vända om, gå tillbaka över ängen och klättra över muren igen. Han hade ingen klocka och exakta tider betydde ingenting för honom, men himlen ovanför hans huvud var mörkgrå nu och luften omkring honom hade kallnat ännu mer. Han visste att dagen började ta slut och att natten snart skulle komma.
Han skulle bara gå en liten bit till över den mjuka marken. Han visste ju var han var; stugan där hans mormor låg och sov fanns bakom honom, även om han inte längre kunde se den. Han fortsatte framåt över den platta marken, fram mot den suddiga väggen av dimma som gick att se men inte att fånga; som på ett magiskt sätt hela tiden förflyttade sig en bit bortåt, som om den lekte med honom.
Pojken stannade. Han höll andan.
Allt var tyst och ingenting rörde sig, men plötsligt hade pojken fått en känsla av att han inte var ensam.
Hade han hört ljud i dimman?

Skumtimmen är en säregen debut som dröjer sig kvar hos läsaren långt efter bokens sista sida. Det är en berättelse om sorg och oändlig saknad och en historia där skuggorna från det förflutna sveper in i nutiden- från Ölands karga natur och befolkning, bakåt till andra världskriget, bort till Karibiska havets hamnar och tillbaka igen.

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland försvinner en liten pojke utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med efterforskningar kring dottersonens försvinnande.
Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.

Det är en dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland. En liten pojke bestämmer sig för att ta reda på vad som finns på andra sidan stenmuren till morföräldrarnas trädgård. Han klättrar över muren och försvinner i dimman, utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter pojken, men till slut tvingas de ge upp. Kanske har han irrat sig ner till den steniga stranden och svepts med av vågorna i Kalmarsund. Tjugo år efter denna tragedi lever pojkens mor Julia instängd i sin lägenhet i Göteborg, deprimerad och alkoholiserad. Då får hon ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson, som numera är bosatt på ett servicehem på norra Öland. Trots att han är skröplig har han börjat bedriva privata efterforskningar kring dottersonens försvinnande. Nu anser han sig ha funnit nya ledtrådar som förstärker en teori han har kring vad som har hänt. Han berättar om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som under många år spred skräck i bygden. Denne våldsman dog visserligen under oklara omständigheter tio år innan Julias pojke försvann, men vissa saker tyder på att han fortfarande lever. Vandrar Nils Kant fortfarande omkring ute på det öde alvaret i den öländska skymningen, i skumtimmen? Var det han som förde bort Julias son? Det finns personer på Öland som inte har glömt Nils Kant, och någon verkar vara redo att döda för att sanningen inte ska komma fram... Johan Theorin är journalist och manusförfattare och har publicerat ett tjugotal noveller i olika tidningar och antologier. Skumtimmen är hans debutroman.

”Det finns många deckardrottningar i Sverige, men här har en ny svensk kung fötts … Jag läser mig sömnlös, kan inte lägga den här berättelsen om sorg, försoning och ondska ifrån mig.” tara
Utsedd till årets bästa deckardebut av Svenska Deckarakademin
”… en fantastisk läsupplevelse.” Skånska Dagbladet
”… en originell debut, samtidigt skarp och nyansrik.” Dagens Nyheter

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom.

Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten. Brevet innehåller en liten pojkes sandal.

Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann.

Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I Skumtimmen.

”… en underhållande deckare som aldrig tappar taget om läsaren.” Östgöta Correspondenten
”Det är en imponerande debutroman Theorin har skrivit. Den har den blandning av gåtfullhet och mänskligt djup som kännetecknar en bra historia.” Sydsvenskan
”En suggestiv, spännande bok. Läs den!” Damernas Värld

Det är en dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland. En liten pojke bestämmer sig för att ta reda på vad som finns på andra sidan stenmuren till morföräldrarnas trädgård. Han klättrar över muren och försvinner i dimman, utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter pojken, men till slut tvingas de ge upp. Kanske har han irrat sig ner till den steniga stranden och svepts med av vågorna i Kalmarsund.Tjugo år efter denna tragedi lever pojkens mor Julia instängd i sin lägenhet i Göteborg, deprimerad och alkoholiserad. Då får hon ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson, som numera är bosatt på ett servicehem på norra Öland. Trots att han är skröplig har han börjat bedriva privata efterforskningar kring dottersonens försvinnande. Nu anser han sig ha funnit nya ledtrådar som förstärker en teori han har kring vad som har hänt. Han berättar om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som under många år spred skräck i bygden. Denne våldsman dog visserligen under oklara omständigheter tio år innan Julias pojke försvann, men vissa saker tyder på att han fortfarande lever.Vandrar Nils Kant fortfarande omkring ute på det öde alvaret i den öländska skymningen, i skumtimmen? Var det han som förde bort Julias son? Det finns personer på Öland som inte har glömt Nils Kant, och någon verkar vara redo att döda för att sanningen inte ska komma fram...Johan Theorin är journalist och manusförfattare och har publicerat ett tjugotal noveller i olika tidningar och antologier. Skumtimmen är hans debutroman.

En kort stund funderade pojken på att vända om, gå tillbaka över ängen och klättra över muren igen. Han hade ingen klocka och exakta tider betydde ingenting för honom, men himlen ovanför hans huvud var mörkgrå nu och luften omkring honom hade kallnat ännu mer. Han visste att dagen började ta slut och att natten snart skulle komma.
Han skulle bara gå en liten bit till över den mjuka marken. Han visste ju var han var; stugan där hans mormor låg och sov fanns bakom honom, även om han inte längre kunde se den. Han fortsatte framåt över den platta marken, fram mot den suddiga väggen av dimma som gick att se men inte att fånga; som på ett magiskt sätt hela tiden förflyttade sig en bit bortåt, som om den lekte med honom.
Pojken stannade. Han höll andan.
Allt var tyst och ingenting rörde sig, men plötsligt hade pojken fått en känsla av att han inte var ensam.
Hade han hört ljud i dimman?

Skumtimmen är en säregen debut som dröjer sig kvar hos läsaren långt efter bokens sista sida. Det är en berättelse om sorg och oändlig saknad och en historia där skuggorna från det förflutna sveper in i nutiden- från Ölands karga natur och befolkning, bakåt till andra världskriget, bort till Karibiska havets hamnar och tillbaka igen.

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland försvinner en liten pojke utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med efterforskningar kring dottersonens försvinnande.
Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.

En liten pojke som heter Jens försvinner en sommardag på Öland utan att lämna några spår efter sig. Tjugo år senare letar hans mamma Julia fortfarande efter honom. En dag får hon ett paket som innehåller en gammal sandal. Det är Jens sandal. Lever han? Och om han är död - vem mördade honom?
Johan Theorins spännande roman om sorg och saknad återberättad till lättläst av Agneta Klingspor.

En liten pojke som heter Jens försvinner en sommardag på Öland utan att lämna några spår efter sig. Tjugo år senare letar hans mamma Julia fortfarande efter honom. Plötsligt händer något som får henne att hoppas på att gåtan kan få en lösning. Ett paket anländer - det innehåller en gammal sandal. Det är Jens sandal. Lever han? Och om han är död - vem mördade honom?

Johan Theorins spännande roman om sorg och saknad återberättad till lättläst av Agneta Klingspor. Boken kommer även att bli film.

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland försvinner en liten pojke utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med efterforskningar kring dottersonens försvinnande.
Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.

Johan Theorins lovprisade debut blir nu åter aktuell då den filmatiserats i regi av Daniel Alfredson, med Lena Endre och Tord Peterson i huvudrollerna.

En kort stund funderade pojken på att vända om , gå tillbaka över ängen och klättra över muren igen. Han hade ingen klocka och exakta tider betydde ingenting för honom, men himlen ovanför hans huvud var mörkgrå nu och luften omkring honom hade kallnat ännu mer. Han visste att dagen började ta slut och att natten snart skulle komma.
Han skulle bara gå en liten bit till över den mjuka marken. Han visste ju var han var; stugan där hans mormor låg och sov fanns bakom honom, även om han inte längre kunde se den. Han fortsatte framåt över den platta marken, fram mot den suddiga väggen av dimma som gick att se men inte att fånga; som på ett magiskt sätt hela tiden förflyttade sig en bit bortåt, som om den lekte med honom.
Pojken stannade. Han höll andan.
Allt var tyst och ingenting rörde sig, men plötsligt hade pojken fått en känsla av att han inte var ensam.
Hade han hört ljud i dimman?