LitteraturMagazinets recension
av Huset Longbourn: Stolthet och fördom - tjänstefolkets berättelse, Jo Baker
Jane Austen får svar på tal
I skuggan av stoltheten och fördomarna. Hushållerskan försöker hålla stadig kurs mellan påfrestande bykdagar och oannonserade tebjudningar.
Jo Bakers skarpsinniga roman är en respektfull nigning till Jane Austen, men den har inte en tanke på att underkasta sig. Den är elegant, vass, och existerar helt i sin egen rätt.
Ni som läser den här recensionen är sannolikt bekanta med "Stolthet och fördom", Jane Austens klassiker från 1813 om paret Bennet och deras fem giftasvuxna döttrar. Ni känner till förvecklingarna kring den väna och goda Jane Bennet och hennes mr Bingley, hur lillasyster Lydia låter sig enleveras av officeren Wickham, och naturligtvis Elizabeths turer med den svåråtkomlige och odödligt stilige mr Darcy.
Men vem tvättade deras underkjolar, när de marscherat genom lervällingen? Och vem hämtade skorosetterna till balskorna, när ingen annan ville gå ut i regnet? Vem gjorde i ordning frukosten, bar bud och skjutsade till balen?
I Jo Bakers senaste roman, i översättning av Molle Kanmert Sjölander, är det inte bara bröddegen som jäser i köket.
Mrs Hill, hushållerskan, försöker hålla stadig kurs mellan påfrestande bykdagar och oannonserade tebjudningar och samtidigt hålla efter sin åldrande man och sin unga kökshjälp Polly. Jungfrun Sarah längtar efter något annat, som kanske är mr Bingleys världsvane betjänt Ptolemy. Eller kanske den nyanställde på Longbourn, James, som är så tystlåten och stilig men underligt skygg för officerare.
Det slår en vid läsningen, skamfyllt, att en följt alla dessa herrskap på Longbourn, Pemberley och Downtown Abbey utan att ifrågasätta ens en sekund. Ifrågasätta att det är självklart att någon glatt tvättar alla dessa balklänningar och dagklänningar och underkläder för hand, vecka efter vecka. Ifrågasätta det skeva i att vissa får säga sin mening fritt, medan andra inte får tala innan de blir tilltalade och måste leva som skuggor med en halvdag ledigt då och då...
Om "Stolthet och fördom" med fin ironi beskriver ogifta döttrars innehållslösa liv, kringskuret av sociala konventioner och med drömmarna om giftermålet som enda vägen till frihet, visar "Huset Longbourn" med all önskvärd tydlighet tjänstefolkets begränsade alternativ. Andningen fastnar i halsen ibland under läsningen, som om de sociala barriärer som snävar in Sarah, mrs Hill och de andra också lägger band på ens luftstrupe.
Några droppar ilska ger den här romanen ett mörkare tonfall och ett bredare anslag än Austens verk. Sarahs och de andra tjänarnas envetna kamp för sin värdighet och rätten att drömma lämnar ett avtryck minst lika djupt som någonsin mr Darcy, tack vare Jo Bakers fina gehör för känslolägen och replikskiften. Och den romantiska dramatiken är naturligtvis så rafflande som det anstår en 1800-talsroman, hur nyskriven den än är.
Framförallt känns de – Sarah, mrs Hill & co – som en viktigare bekantskap än herrskapet upstairs. "Huset Longbourn" är en historia som står helt på egna, stadiga ben, och är en revansch för de tjänsteandar som tigande förbigåtts av litteraturhistorien.
Mottagen: 25 april 2014
Anmäl textfel
