LitteraturMagazinets recension
av Leona. Ur aska i eld, Jenny Rogneby
Hur långt kan Leona gå?
Full fart redan från början. Det är Jenny Rogneby. Men hon balanserar på slak lina med sin utredare Leona som för sin egen privata del inte tvekar att gå över lik.
Nu är överraskningsmomentet över. Med den fjärde boken i serien, ”Leona, Ur aska i eld”, har jag lärt känna den okonventionella kvinnliga polisen. Och nu börjar jag undra lite över hur långt vi läsare är beredda att följa henne. Vi får köpa att Leona drömmer om ett annat friare liv. Redan det är lite svårt med tanke på hur engagerad hon är i sitt arbete. Att hon också är beredd att överskrida lagens gränser för att nå sitt mål gör det inte bättre. Kanske har författaren också insett detta. I slutet av ”Ur aska i eld” ställs Leona inför sina sämsta sidor och får riktiga samvetskval.
Leona har haft en svår barndom. Hennes dotter tjatar om att få träffa sina morföräldrar, de föräldrar som Leona brutit med. Vid denna återupptagna kontakt finner Leona fadern helt förändrad gentemot henne. Hur har han kunnat bli så kärleksfull plötsligt? Det kan höra ihop med något som händer i slutet av boken och gör läsaren nyfiken. Det finns flera sammanträffanden som det går att hänga upp en ny bok på
Jenny Rogneby tar i sin nya bok upp ett aktuellt ämne, ungas psykiska ohälsa. I efterordet finns adresser och telefonnummer till olika hjälporganisationer. Som författare tar hon sitt ansvar.
Det handlar om spektakulära kollektiva självmord som unga leds in på av en chatt på nätet. Genom att träffas på offentliga platser, ställa sig i ring och tända eld på sig själva utgör de också en risk för förbipasserande. Leona måste ta reda på vem som styr detta och när och var det ska hända nästa gång.
”Ur aska i eld” är en ny bladvändare med Jenny Rognebys signum. Leona jobbar på med frenesi och stör sig på kolleger som sätter käppar i hjulet. Hon har fått ligga lågt i några år med sina privata planer, men nu är det dags igen. Och denna gång blir hon känslomässigt involverad. Jag ser redan fram emot nästa bok.
Mottagen: 22 januari 2019
Anmäl textfel
