LitteraturMagazinets recension
av Leona - Tärningen är kastad : kriminalroman, Jenny Rogneby
Ny deckare som sticker ut i mängden
Debutanten Jenny Rognebys snut Leona har alla förutsättningar för att snart vara en av de mer etablerade i den svenska kriminallitteraturen.
Jenny Rognebys debutroman inleds med att en sjuårig flicka rånar en bank mitt i Stockholm. Boken rivstartar med andra ord på ett dramatiskt sätt och sedan saktar berättelsen aldrig riktigt ner.
Leona Lindberg heter polisen som får i uppdrag att utreda det ovanliga brottet – som berör ett helt land och även läsaren.
Förutom det ovanliga sättet att presentera ett ganska osannolikt brott är det huvudpersonen Leona som väcker intresset för berättelsen. Hon lever utåt sett ett ganska inrutat svensson-liv med fast jobb, dagishämtningar och en stereotypt trygg relation till sin man. Men hon känner sig lika instängd som de kriminella personer hon griper. Behovet av att bryta sig fri igen, liksom när hon bröt mot de normer som gällde under hennes uppväxt, växer sig allt starkare.
Samtidigt som ”flickrånen” får stor plats i media försöker journalisten Christer Skoog hitta bevis för att kunna sänka ett par ministrar som gått fria i en sexköpsrättegång. När han hittar en hållhake på Leona tvingas hon lämna ut hemliga uppgifter från förundersökningen till honom, vilket gör att de två fallen kopplas ihop. Leona hamnar i en knepig sits där hela hennes karriär och framtid står på spel.
Handlingen ska inte avslöjas mycket mer än så här, då det sker flera vändningar som överraskar läsaren. Leona har flera hemligheter för sin familj såväl som för sina kollegor och för att skydda sig själv tvingas hon till flera svåra val.
Man kan välja lite om man ser henne som en kall, egoistisk person eller någon som bara tar till ovanliga metoder för att lösgöra sig från en ohållbar situation som uppväxten och andra omständigheter och normer har försatt henne i. I vanliga fall är det i första hand brottslingarna som får stå som modeller för en sådan avvägning hos läsaren.
Tempot är högt genom hela boken när läsaren får följa Leonas utredning som innehåller utsatta barn, politiska konspirationer, medium och korrupta poliser. Möjligen naggas trovärdigheten i kanten under andra halvan av boken. Det staplas lite för många halsbrytande vändningar på varandra. Men spänningen avtar inte nämnvärt.
Den sjuåriga flickan heter Olivia och det är hjärtskärande att följa hennes utsatthet vid rånen. Detta sätts i berättelsen i relation till Leonas egen uppväxt, samt det faktum att hennes son lider av en allvarlig tarmsjukdom. Man kan tycka att det är ett enkelt grepp att använda barns lidande för att väcka känslor hos läsaren. Men Rogneby gör det på ett skickligt sätt så att det också säger en hel del om de vuxna karaktärerna och deras beteende.
Det svenska deckarundret verkar aldrig avta och allt om ges ut är väl ärligt talat inte särskilt imponerande, men Jenny Rogneby höjer sig över mängden. Leona är en ny snut i kriminallitteraturen, men kommer säkert snart vara bland de mer etablerade.
Mottagen: 27 augusti 2014
Anmäl textfel
