Recension
av Här ligger jag och blöder, Jenny Jägerfeld
Fantastisk ungdomsskildring
Vinnaren av Augustpriset 2010 heter Jenny Jägerfeld och hon fick priset för ”Här ligger jag och blöder”. När jag såg boken, och sedan började läsa den, hade hon mig fast direkt. Efter att jag läst ut den korade jag den snabbt en av årets bästa ungdomsböcker.
Efter att Maja råkade såga av sig tumspetsen på skulpturlektionen tror alla att hon är ute efter att skada sig själv. Men det var ju en olyckshändelse! Hon ligger där på golvet och blöder, och snart ligger hon på golvet i sin mammas hus i Norrköping och undrar vart mamma är. Hon kom inte till stationen för att möta Maja, och huset är alldeles tomt. Istället snubblar hon till Justin när han har fest, och sedan läser hon ett mejl som förändrar allting.
Är man äckelmagad är första kapitlet i denna bok ganska avskräckande. Jag skulle dock vilja uppmana även dig som inte gillar blod att åtminstone skumläsa de första sidorna. Det är inget Stockholms blodbad, men känsliga läsare ombedes hålla andan och ta sig igenom vissa beskrivningar. Sedan kan du andas ut och försjunka i en otroligt fint berättad historia. Trots att den är väldigt sorglig, så är den också väldigt rolig. Jenny Jägerfeld beskriver sorgen på ett humoristiskt sätt. Inte så att det blir ironiskt, utan precis lagom avstånd mellan att vissa stunder kunna gråta med Maja, till att andra gånger skratta åt roliga formuleringar eller galna scenarion.
Språket är underbart välformulerat och genomtänkt, verbalt. Det innehåller starka känslor och rycker med läsaren djupare i vad som ska berättas. Boken är väl uppbyggd för att visa att ungdomar, och särskilt tjejer, kan ha ett bra självförtroende, som faktiskt kan törnas ibland utan att jorden går under helt. Maja är en väldigt härlig karaktär, och det mest av fokus ligger på henne, för det finns faktiskt inte så många karaktärer man läser känna i den här boken. Istället berättar Maja om de man bör känna till, och även Justin och vissa mejl säger en hel del…
Första meningen: "Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen före den internationellt inbillade olyckasdagen, och jag hade just sågat av den yttersta toppen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg."
Gillar: Maja, storyn, blandningen av humor och sorg.
Gillar inte: Det skulle väl vara den där avsågade tumspetsen, men det stör inte mig så mycket.
Mottagen: 3 maj 2012
Sara Bergmark Elfgren sommarpratar 30 juli
Åtta författare bland årets sommarvärdar i P1
Läs mer ...
Anmäl textfel
