Recension
av Om det var krig i Norden, Janne Teller
En oerhört viktig bok
Jag lade genast märke till Teller bok när den köptes in till biblioteket. Jag skulle göra i ordning den för utlån och kunde inte undgå att överraskas av formatet: ett pass, i precis rätt storlek – men det här är en skönlitterär bok för alla åldrar.
Mina kollegor började snart tala om boken och använda den i bokprat. Skolorna använder den i undervisningen. Så fick jag till slut boken i min hand och skulle försöka förstå varför folk såg så lyriska ut när de talade om den. Det var inte alls svårt att begripa!
"Om det var krig i Norden" är en berättelse om ett Sverige i krig med Danmark. Ett Sverige behärskat av en diktator. Ett Sverige som försöker ta över sina grannländer och skapa ett enat Norden. EU har brutit samman. Nuförtiden är det i Mellanöstern som fred råder. Det är dit människor flyr.
Även bokens huvudperson och hans familj flyr, till Egypten. De får utstå förakt och nytt armod. Det är inte krig, men de saknar sitt hemland. De har svårt att bli accepterade och känna sig som hemma. De anses stjäla egyptiernas jobb och representera osunda värderingar. De får bara tillfälliga uppehållstillstånd, de ska ju helst återvända till Sverige en dag. Men hur enkelt är det?
Teller har tagit den så kallade invandringsproblematiken och vänt den upp och ner. Gjort ett tankeexperiment. Sagt: lev dig in i detta. Boken har kommit ut i flera olika länder och historien har skrivits om så att det hela tiden ska vara läsarens (förmodade) hemland som är i krig. Illustrationerna är också ändrade. Resultatet är en imponerade bok med den viktigaste missionen någonsin: att skapa empati för alla de som ser sitt hemland trasas sönder och måste fatta beslutet att söka skydd i en annan världsdel.
Språket är menat att fungera för både vuxna, äldre ungdomar och yngre. Det funkar. Här talar vi om lättläst i ordets bästa bemärkelse – orden finns där för att förverkliga sitt syfte, och det gör de. Orden och de vackra men oroande bilderna av Helle Vibeke Jensen för fram den berättelse som är menad att skapa medmänsklighet – och som säkert kan lyckas.
Åtminstone tror jag att det är svårt att spy ur sig slentrianmässig xenofobi efter att ha rest genom det här passet. Det är en så väldigt omvälvande resa som Teller tar med oss på. Från krig till fred. Från privilegium till utanförskap. Och på vägen sker en subtil förändring. Ingenting av det självklara håller. Vi blir sårbara och kanske ger det oss förmågan att se andras sårbarhet klarare, med mindre stängsel i vägen.
Mottagen: 23 april 2013
Anmäl textfel
