LitteraturMagazinets recension
av Slottet av is, Janina Kastevik
En magisk berättelse full av igenkänning
En hemlig knapp i hissen tar Minna till landet Undrien där hon har ett farligt uppdrag framför sig. Janina Kasteviks ”Slottet av is” är på samma gång magisk, realistisk och full av igenkänning. Igenkänning i form av syskonkärlek, men också i form av rädsla.
En dag hittar Minna en hemlig knapp i hissen. En knapp hon inte sett förut, men plötsligt är den där, och den tar Minna till landet Undrien. Där träffar hon Mormor som odlar klubbor i trädgården. Hon Mormor får man både spilla och kladda vid matbordet, till skillnad från hemma. Minnas pappa är oberäknelig. Ibland är han snäll, och då är han världens bästa pappa, men så kan han plötsligt explodera. Då får både Minna och hennes lillasyster Lo passa sig.
Hos Mormor i Undrien finns den magiska sagoboken. I sagan talas det om ett barn som ska utföra ett farligt uppdrag, ett barn som ska stå upp mot den onda Härskaren. Barnet i sagan ser nästan ut som Minna. Men det kan det väl inte vara? Inte kan Minna klara av något sådant? Hon är ju bara en helt vanlig unge.
”Slottet av is” är magisk och full av igenkänning från andra sagor som ”Mio, min Mio” och ”Narnia”. Men det finns också igenkänning genom det träffsäkra porträttet av både Minna och Lo. Värmen dem emellan är oerhört berörande. Hur Minna kan bli så irriterad på Lo, för att hon aldrig lär sig, men samtidigt aldrig låta något ont hända henne. Den där syskonkärleken som är svår att sätta ord på. Hon behöver inte säga att Lo är världens bästa lillasyster, det räcker med skitunge.
Minna behöver heller inte säga att hon är rädd för pappa, fast rädslan känns ända ner i magen hos mig som läsare. Familjens sätt att anpassa sig efter pappans humör är också väldigt skickligt gestaltat. Hur Minna känner in stämningar, ständigt lyssnar efter ljud och har lärt sig precis vad hon får och inte får säga. Skräcken som sitter i just det oberäkneliga, att inte veta när pappa ska bli arg.
De olika världarna, den riktiga världen och Undrien, samspelar på ett väldigt fint sätt. I början är de väldigt olika. För Minna och Lo blir de som raka motsatser. Mormor blir deras fristad, deras plats att slappna av och fly till när pappa blir arg. Ju längre tid som går, desto mer närmar sig världarna varandra. Minna inser att det finns mörka sidor av Undrien också, precis som hemma, och att det krävs mycket mod för att möta sina rädslor. Mod som hon även behöver, och har behövt, i sin riktiga värld.
”Slottet av is” är en stark berättelse, på samma gång magisk och realistisk, och det är just kombinationen jag fastnar för. Den handlar om att våga se sig själv i spegeln och inse vem man egentligen är, och vem man vill vara.
Mottagen: 14 april 2013
Anmäl textfel
