LitteraturMagazinets recension
av Stolthet och fördom / Lättläst, Jane Austen
Utmärkt Austenklassiker i lättläst format
År 2017 uppmärksammas lite här och var att det är 200 år sedan Jane Austen gick ur tiden. Om någon händelsevis råkar vara det minsta romantikintresserad, så varför inte stifta lite bekantskap med Austens fantastiska värld?
I den lättlästa versionen av ”Stolthet och fördom” kan läsaren avnjuta klassikern i ett sobert format och ges möjlighet att förälska sig i idealmannen med stort M. Ty, vem kan någonsin släppa tanken på den utsökt frammejslade drömgestalten efter att ha stiftat bekantskap med den karaktäristiskt, 1800-talsromantiskt drypande, gudalika urkällan och ikonen, alla hjärtans trånande: Mr Darcy? För de (inte oansenliga till antalet) sannerligen hängivna finns vidare möjligheten att frossa runt på diverse nätsajter medelst oändliga mängder bildgallerier och utvalda, självskrivna konsumentprodukter att stoltsera med. Sålunda kan det visas för världen hur mycket man älskar, älskar, älskar Darcy. Att få äga Mr Darcy. Om så bara på en temugg!
Noteras i sammanhanget bör även raden av Austenfilmatiseringar, varav just ”Stolthet och fördom” blivit en veritabel ”biovältare”. Inte nog med att Colin Firths 1990-talstolkning av Mr Darcy gjort honom till evig måltavla för en djupt suckande skara beundrare. Några kommersialistiska genier passade på att surfa vidare på adoratörsvågen och återbrukade skickligt Firth i den moderna Stolthet och fördom – travesteringen: ”Bridget Jones dagbok”. Succén var inte annat än given. Firths långa blickar har etsat kärlekshymner på mången näthinna, vill jag lova. Matthew Macfadyens träffsäkra Darcy-tolkning från 2005 skall ock icke föraktas. Den dallrande hettan som fullkomligt vräktes ut ur bioduken under den hätska diskussionen mellan (regnvåta) Darcy och Lizzie, när han just friat och hon bryskt avvisat honom! Det är ett helt magiskt filmögonblick då deras intensiva, motstridiga känslor attraheras likt magneter och plötsligt förenas med full kraft och passion. Nej. Publiken tröttnar aldrig på att åter och åter, drömskt, få offra sitt blödande hjärta vid Mr Darcy-altaret i det storromantiska dyrkandetemplet hos Austen.
Grundberättelsen i ”Stolthet och fördom” utspelar sig runt 1800-talsfamiljen Bennet, som inte är särskilt rik, men knappast fattig. De består av mor och far samt fem döttrar, varav de två äldsta framställs som sansade och de yngsta karaktäriseras mer tonårsaktigt ”flickiga och slamsiga”. Modern, tidsenligt utmärkande ”hysterisk”, har som sitt livs stora målsättning att gifta bort sina döttrar. Helst rikt och askungesagemässigt. Under denna tidsera ärvde inte döttrarna sin far, vilket förklarar de hängivna modersintentionerna. Arvsrätten gick således vidare till närmsta manliga släkting. I berättelsen råkar det vara en avlägsen kusin, mr Collins. Här ges en träffsäker karikatyr av en verkligt tröttsamt urfånig och lismande själasörjare, som inte väcker någon mersmak. Austens egen far var präst, vilket givetvis öppnar upp för intressanta personreflektioner. Det är sannolikt så att det generellt funnits en hel del verkliga förlagor som utformat inte bara Collins utan givetvis flera av de i berättelsen förekommande typerna. Vi har exempelvis figurer som: den smarta flickan, den överlägsne rike mannen, den avskyvärda och rika ladyn, den glada och bekymmerslösa ungdomen, den nedlåtande och elaka rika systern, med flera.
Huvudpersonen, Elisabeth, eller Lizzie som hon kallas, är en spännande karaktär. Hon målas upp som vacker, väluppfostrad och med ett skarpt intellekt och kan egentligen ses som något av en kvinnlig spegelbild till Mr Darcy. Kombinationen av de mer manligt orienterade egenskaperna smart och vass kunde däremot ligga en kvinna i fatet, om hon skulle tänka sig bli gift. Lizzie och den förtrogna äldre systern Jane träffar Mr Bingley och Mr Darcy på en bal. Jane och den rike och trevlige Mr Bingley faller handlöst för varandra, vilket inte uppskattas av Bingleys syster och bäste vännen, Mr Darcy. Mr Darcy ger inledningsvis sken av att vara osmickrande ohövlig, fräck och löjligt överlägsen sprätt. Lizzie upprörs över den otrevlige karlns fördomsfulla och nedlåtande bemötande, som vid mötet av den mer käcke och charmige officeren Wickham får honom att verka än mer ohyfsad. Men någonstans är som bekant vissa känslor tvillingpar. Där hat finns är kärlek. Mr Darcy bär på ett skimmer av trolsk mystik och vid närmare bekantskap tränger en oemotståndlig charm igenom. Som en liten... överraskningspresent! För den betvingande kärlekens kraft faller Darcy till föga, förändrar sig och vill göra sig till en ”större och bättre man”. Allt för hennes kärleks skull. Det är så vackert, stort, fint och romantiskt. Ingen doftros i världen kan slå den ultimata kärleksförklarande uppoffringen att vilja göra allt för den man älskar. En dröm som slår in. Ett ideal att eftersträva. En gud. Darcy.
Stolthet och fördom utspelar sig i den för Austen utmärkande 1800-tals miljön. Landskapet är smäktande pastoralt, kantat av lummigt grönskande engelska herrgårds- och slottsliknande miljöer, där de rika, liksom en övre medelklass, rör sig. Den diskreta samhällskritiken är skickligt inmålad mellan raderna utan att väcka alltför stor uppmärksamhet och harm. Vett- och etikettregler är däremot explicita. Det är kvinnornas tankar, liv och inte alltid så lyckosamma öden som alltid står i fokus och väcker läsarens osvikliga empati. Närgångna, sympatiska beskrivningar av tidstypiska kvinnolivslotter är som bekant Jane Austens paradgren. Med sin vilsamt behagliga, lättsamma stil är hon romangenrens förebildliga drottning och de tidlösa kärlekshistorierna lockar, förståeligt nog, en ständigt ny läsarskara som önskar drömma sig bort till en tid då gentlemännen artigt bjöd upp till dans på flotta baler och de tjusiga damerna uppvaktades med verklig stil och klass.
Kärleksturer, hat, missförstånd, fåfänga, stolthet, förutfattade meningar och svallande känslor kastas skickligt runt bland kapitlen och jag måste säga, att det här är en verkligt välgjord minitolkning av ursprungsberättelsen. De mest väsentliga bitarna finns med och språket är flödande lättläst, modernt och tillgängligt. De viktigaste personerna för berättelsen beskrivs alldeles lagom. Pernilla Geséns tolkning är ett välgjort, välavvägt arbete, som gör Austens roman innehållslig rättvisa. Så, varför inte låta sig svepas med i lite ”Stolthet och fördom” och brodera en alldeles egen Mr Darcy som huvudkudde?
Mottagen: 20 maj 2017
Anmäl textfel
