Efter över fyrtio år med skrivandet som huvudsysselsättning publicerar Jan Guillou nu sina yrkesmemoarer. På ett öppet och underhållande vis berättar han om åren som spänner från mycket unga författardrömmar, via åren på FIB/Kulturfront och Rekord-Magazinet, till framgångarna med Hamilton och Arn. Bokserierna som gjorde honom till den mest säljande romanförfattaren i Sverige någonsin.

Efter över fyrtio år med skrivandet som huvudsysselsätttning publicerar Jan Guillou nu sina yrkesmemoarer. Han berättar öppet och underhållande om de första årens författardrömmar då idolerna hette Claude Simon och J M G Le Clézio - båda sedermera Nobelprisbelönade - och hur hans vägar sedan gick från den experimentella litteraturen till en effektiv och verklighetsnära prosa.

Men åren kring tjugo var samtidigt den tid då den unge juridikstudenten upptäckte att journalistik var effektivare än juridik. Vändpunkten kom när han för tidskriften FiB/Aktuellt skrev en artikel om internatskolan Solbacka - ett avslöjande som blev början till slutet för skolan. En karriär som en av landets mest kända och omtalade journalister och författare hade inletts.

I boken berättar Jan Guillou om sina fiaskon och succéer och om sina journalistiska förebilder, som t ex den erfarne tidningsmannen Edgar Antonsson och kvällstidningslegenden Arne Lemberg. Vägen går via Folket i Bild/Kulturfront, där bland andra Jan Myrdal kom att spela en stor roll i hans yrkesmässiga utveckling, och leder fram till arbetet med de oerhört älskade bokserierna om Hamilton och Arn Magnusson som gjorde Jan Guillou till den mest sålda romanförfattaren i Sverige någonsin.

Egentligen hade han tänkt sig en framtid inom juridiken. Eller möjligen litteraturen - och då av det franskinspirerade, smala slaget.

Men ett väl tilltaget förskott och en reslysten tjugotvåårings sorglösa inställning till kvittohantering ledde i en helt annan riktining: mot journalistiken. Och det som i förstone var tänkt som ett högst tillfälligt extraknäck på herrtidningen FiB/aktuellt, utvecklades snart till en skrivande karriär utan motstycke. Det är ingen överdrift att påstå att utan Jan Guillou hade såväl den svenska journalistiken och förlagsvärlden sett avsevärt annorlunda ut idag.

Högerliberala redaktörer och direktörer, politiskt korrekta kamrater på Folket i Bild/Kulturfront, tevechefer och bokförläggare - många är de som försökt sätta koppel och munkorg på Jan Guillou. Men ingen har lyckats. Inte heller den socialdemokratiska regering som såg till att han hamnade i fängelse efter hans avslöjande som gått till historien som IB-affären.

Mer än fyrtio år av förbluffande avslöjande, heta debatter och exempellösa försäljningsframgångar - för första gången berättar han hur allt gick till. Egentligen.

Jan Guillous memoarer - nu med 82 nyskrivna sidor om KGB-affären!

Efter över fyrtio år med skrivandet som huvudsysselsätttning publicerar Jan Guillou nu sina yrkesmemoarer. Han berättar öppet och underhållande om de första årens författardrömmar då idolerna hette Claude Simon och J M G Le Clézio - båda sedermera Nobelprisbelönade - och hur hans vägar sedan gick från den experimentella litteraturen till en effektiv och verklighetsnära prosa.
Men åren kring tjugo var samtidigt den tid då den unge juridikstudenten upptäckte att journalistik var effektivare än juridik. Vändpunkten kom när han för tidskriften FiB/Aktuellt skrev en artikel om internatskolan Solbacka ett avslöjande som blev början till slutet för skolan. En karriär som en av landets mest kända och omtalade journalister och författare hade inletts.

I boken berättar Jan Guillou om sina fiaskon och succéer och om sina journalistiska förebilder, som t ex den erfarne tidningsmannen Edgar Antonsson och kvällstidningslegenden Arne Lemberg. Vägen går via Folket i Bild/Kulturfront, där bland andra Jan Myrdal kom att spela en stor roll i hans yrkesmässiga utveckling, och leder fram till arbetet med de oerhört älskade bokserierna om Hamilton och Arn Magnusson som gjorde Jan Guillou till den mest sålda romanförfattaren i Sverige någonsin.

Sagt om boken:
"Jan Guillou skriver bättre än andra svenska journalister. Men har han någonsin skrivit så bra som i Ordets makt och vanmakt?"
Dagens Nyheter

"Jag betraktar Jan Guillou som en av våra bästa svenska journalister. ... en av de mest underhållande memoarböcker jag har läst."
Aftonbladet