Recension
av Dandy, Jan Guillou
Roman med kärlek och konst i blickpunkten
"Dandy" är efterföljare till "Brobyggarna". Här får vi följa Sverre, den broder som åkte till England för ett liv ihop med sin manliga livskamrat i stället för att återvända till Norge och delta i det stora järnvägsbygget. Bara Lauritz åkte tillbaka till Norge från Dresden, Oskar drog iväg till Afrika. Varken Oskar eller Sverre vet om att den andre svikit. Handlingen i "Dandy" lappar tidmässigt till stor del över "Brobyggarna", som handlade om Oskars och Lauritz öden, och de vildmarker de måste bemästra, var och en på sitt håll.
Jag överraskas av en mjukare Jan Guillou än jag är van vid. Det här är en roman som beskriver kärlekensrelationen mellan två män, långt från äventyrsböckernas värld, även om det trillar in några jaktscener från Afrika. Här beskrivs också kriget från Englands synvikel, medan "Brobyggarna" skildrade Tysklands.
Sverre var inte beredd på att han skulle landa i överklassen, men för honom var det enda som betydde något att han fick leva sitt liv med Albie på Manningham House. Lord Albert Fitzgerald sändes till Tyskland som en direkt följd av Oscar Wilde-rättegången. Nu har Albie låtit bygga en ingenjörsvilla där de enligt planerna ska både bo och jobba med förbättringar både vad gäller drift av lok, förbättringar av järnvägsvagnar, nya maskiner inom jordbruk m.m. De lever inte helt öppet som par, även om alla på godset är medvetna om förhållandet. Utåt är de endast kompanjoner. Albie förväntas gifta sig och få en manlig arvinge, annars går godset förlorat.
Sverre utvecklar sin konstnärliga talang mer och mer, med fullt stöd av Albie både känslomässigt och ekonomiskt. Han blir en fullfjädrad och skicklig konstnär. När Albies syster gifter sig i Afrika målar Sverre en hel svit med Afrikabilder. Han målar också porträtt av Albies systrar och av Albie själv.
Konstnärer och intellektuella umgås i Bloomsbury och här skymtar även Virginia Woolf, en författare i vardande, och flera andra från Bloomsburygruppen förbi, men mest handlar det om Sverre, Albie och framför allt Albies syster Margie som tar avstånd från överklassens leverne. När kriget kommer ses de som inte deltar i kriget med oblida ögon. De homosexuella hotas och Albies överklass gäller inte som skydd på samma sätt som tidigare.
I England skildras kriget som framgångsrikt, trots att så få kommer tillbaka levande. Större herresäten öppnas som sjukhus och konvalescenthem för de skadade. När Manningham House tar emot krigsskadade får Sverre porträttera en skadad löjtnant och då får han en skakande skildring av krigets fasor och de engelska stridsherrarnas tillkortakommande berättad av en som var där. Det är en hel del kvar av 1900-talet vid bokens slut, så det lär bli många fler böcker. Jag ser från emot nästa bok i serien av Jan Guillou.
Mottagen: 3 september 2012
Anmäl textfel
