Recension
av Sista testamentet, James Frey
Överväldigande berättelse om en ny Messias
Efter att ha varit försvunnen i flera år dyker Ben Zion Avrohom upp igen i New York och börjar sprida tankar som utmanar etablerade religiösa och politiska föreställningar. Livet han lever liknar i stora delar det som Jesus levde enligt Bibeln, han umgås mest med fattiga och utsatta människor, utför mirakel och han sprider ett kärleksbudskap som utmanar den rådande ordningen. Efter att på ett mirakulöst sätt ha överlevt en olycka vid en byggarbetsplats sprids ryktet om Ben med de övernaturliga förmågorna och apokalyptiska förutsägelserna. Hur kommer en sådan messiansk gestalt tas emot av människor, troende som icke-troende? Själv är han uppvuxen i en judisk familj som har konverterat till kristendomen och båda inriktningarna är intresserade av hans förmågor, de blir dock besvikna.
Sista testamentet skulle kunna vara en Bibel för ateister. Det är en rasande kritik mot all form av religion som förlitar sig på en dömande gud och ett liv efter detta. Det som Ben predikar är att man ska ta vara på livet och låta kärleken styra för att undvika mänsklighetens undergång. ”Kärlek är bortom regler och dogmer. Kärlek är bortom gott och ont, eller rätt och fel. Och människor som knappt vet något om kärlek och som inte har någon erfarenhet av den kan inte bestämma hur den får upplevas eller uttryckas eller vem som har rätt att uppleva eller uttrycka den.” Det är en fullständigt gränslös kärlek och hela boken har en frihetlig livsåskådning som utgår från den. Att boken är kontroversiell i USA är givet då den ifrågasätter inskränktheten som vissa religiösa och politiska grupper står för. I Bens frihetliga kärleksbudskap ingår bl.a. en helt fri syn på sex. Den kommer troligen inte skapa samma uppståndelse i Sverige, men den borde vara lika angelägen.
Bens liv som profet berättas av tretton personer som skriver sina ”evangelier”, vilka får utgöra kapitel i boken och de för händelseförloppet framåt. Sista testamentet är proppfull med paralleller till Bibeln, t.ex. har fyra av personerna samma engelska namn som författarna till de fyra evangelierna om Jesus. Frey har dessutom varit mån om att skapa tretton mycket personliga berättelser om Ben. Det är människor från olika samhällsklasser med varierande etnisk och religiös identitet. Språket används mycket medvetet för att markera utbildningsgrad, status och liknande hos de som vittnar om Bens budskap. För läsaren blir karaktärerna levande och man får se Ben ur olika perspektiv, vilket ger ett starkt intryck och bidrar till upplevelsen. Bens egna uttalanden som återges av vittnena är markerade i rött i boken vilket ger ytterligare en intressant effekt.
Med sina utmanande idéer ses Ben som ett lika stort hot som Jesus gjorde i sin samtid och mäktiga krafter gör allt för att motarbeta honom. Såväl hans bror Jacob som ser sig som familjens överhuvud och myndigheterna är ute efter att kontrollera honom. Själv har Ben en from attityd och han ser inte sig själv som viktig, han gör inte heller något motstånd i handling. I linje med den kritiska inställningen till överhet och försök att kontrollera människor vill inte Ben tala om för någon hur de ska leva eller tro. Ändå finns det i Sista testamentet en något intolerant attityd mot de som följer de etablerade religionerna. Även om jag känner stor sympati för de idéer som Ben framför så finns det en nedlåtande syn på troende människor. Det är nästan min enda negativa kritik av Sista testamentet, som är en helt fantastisk bok. På ett år kanske man läser en handfull böcker där läsningen är så överväldigande vad gäller handlingen, budskapet och språket.
Mottagen: 17 maj 2012
Anmäl textfel
