LitteraturMagazinets recension
av Maze Runner, James Dashner
Riktigt ruggigt och mardrömslikt
Författaren James Dashner ska ha fått inspiration av böcker som ”Flugornas herre” och ”Enders spel”, men "Maze Runner" liknar mest ett blodigt, hopplöst spel som man inte kan vinna hur man än försöker.
När Thomas kommer till Gläntan vet han bara att han heter Thomas, har tappat minnet och är instängd med en massa andra killar – alla har tappat minnet – som kallar varandra saker som ”mos” och ”klonk”.
Gläntan är innesluten av en gigantisk labyrint med väggar som flyttar sig och portar som stängs varje kväll. Hamnar man utanför portarna på natten är man död eftersom mordiska varelser som kallas ”klagare” kommer fram på nätterna.
Pojkarna i Gläntan har skapat ett semifascistiskt samhälle där alla har bestämda uppgifter för att försöka överleva så länge som möjligt. Högst status har ”löparna”; de pojkar som utforskar labyrinten i hopp om att finna en väg ut. Thomas gör sitt bästa för att finna sig tillrätta men får snabbt fiender. Livet i Gläntan är livsfarligt och det är inte bara klagarna som är farliga. Så kommer en tjej in med en kryptisk meddelande….
”Maze Runner” är första delen i en sciencefiction-trilogi med en god portion skräck. Filmen som kommit ut nyligen är från 15 år, vilket inte är så konstigt; det här är en riktigt ruggig historia med många mardrömsliknande scener.
Karaktärerna är inte särskilt utmejslade men vill man ha action och skräck är det här rätta boken. Den är redan populär bland killar i tonåren och kommer säkert fortsätta vara det.
Mottagen: 24 september 2014
Anmäl textfel
