Marx spöken intar en speciell plats i Jacques Derridas filosofiska författarskap. Derrida betraktades länge huvudsakligen som språkfilosof eller dekonstruktör av den västerländska filosofins kanon. Under det senaste decenniet har det blivit vanligt att tala om en etisk och politisk »vändning» i hans tänkande. Marx spöken betraktas då som själva platsen för denna vändning. Derrida skulle här ha lämnat sin tidigare upptagenhet med språk och text till förmån för frågor om rättvisa och ansvar. Detta har antingen välkomnats som tecken på ett etiskt imperativ i Derridas filosofi eller avfärdats som en till intet förpliktande utopism, där Derrida åkallar en »rättvisa» och ett »ansvar» utan förankring i den faktiska verkligheten.

Det finns emellertid goda skäl att inte acceptera någon av dessa läsarter. Dekonstruktionen har aldrig begränsat sig till att analysera språk eller text. Etisk-politiska frågor har från första början varit viktiga och Marx spöken utvecklar tankespår som löper genom hela Derridas filosofi. Men man kan inte utvinna en given »etik» eller »politik» ur Derridas tänkande. Rättvisa kan hos honom inte förstås som ett etiskt ideal eller en utopisk idé. Han utgår tvärtom från ett ifrågasättande av själva idén om ett idealt tillstånd.

Till den svenska översättningen har Martin Hägglund skrivit en introduktion.