Bara en mor (1939) är kanske höjdpunkten i Ivar Lo-Johanssons författarskap. Med djup kunskap och varm inlevelse skildrar han Rya-Ryas utveckling från ung flicka, vacker, levnadsglad och kärlekshungrig, till sliten och utsläpad statarhustru. Den svenska litteraturen rymmer knappast någon annan kvinnoskildring så gripande och sann som Rya-Rya och berättelsen om hennes fåfänga kamp för att bli mer än "bara en mor".

Ivar Lo-Johanssons (1901-1990) stora sociala kampromaner om de svenska statarna har säkrat honom uppskattning och beundran hos hela vårt folk. Det märkliga med Lo-Johansson är inte bara att han fann litterärt fullödiga uttryck för sitt mänskliga och sociala patos utan att han kunnat dokumentera sin skildring med sådan kraft att hans arbete ledde till verkliga praktiska resultat: statsystemetets avskaffande.

Bara en mor (1939) är kanske höjdpunkten i Ivar Lo-Johanssons författarskap. Med djup kunskap och varm inlevelse skildrar han Rya-Ryas utveckling från ung flicka, vacker, levnadsglad och kärlekshungrig, till sliten och utsläpad statarhustru. Den svenska litteraturen rymmer knappast någon annan kvinnoskildring så gripande och sann som Rya-Rya och berättelsen om hennes fåfänga kamp för att bli mer än "bara en mor".

Ivar Lo-Johanssons (1901-1990) stora sociala kampromaner om de svenska statarna har säkrat honom uppskattning och beundran hos hela vårt folk. Det märkliga med Lo-Johansson är inte bara att han fann litterärt fullödiga uttryck för sitt mänskliga och sociala patos utan att han kunnat dokumentera sin skildring med sådan kraft att hans arbete ledde till verkliga praktiska resultat: statsystemetets avskaffande.