Recension
av Den gröna cellon, Inger Källander
Dålig förklaring av fotosyntesen
Första boken om ”osynliga mirakel” handlar om fotosyntesen. Det är i alla fall vad beskrivningen av boken säger, men jag hade aldrig nämnt ordet "fotosyntes". Visst vänder sig boken till barn, så att dra den djupaste biologilektionen är självklart inte på sin plats, men jag tycker absolut att fotosyntesen skulle ha förklarats bättre och djupare när ordet nu nämns i baksidestexten.
Det handlar i alla fall om vårens första solstråle som väcker jorden med alla växter och djur till liv. Om hur Vide Ung och knopparna brister, om hur Sälgbladet har förberett sig och om när alla djuren hjälper till att föra våren vidare. Begreppet ”celler” används, men får aldrig någon tydlig förklaring, och det är där inne ”allt händer”, men vad nu ”allt” är. I slutet av boken har det hunnit bli vinter igen, och att få med hela processen i en bok på knappt 30 sidor känns lite förhastat.
Anna Helldorffs akvarellbilder är dock vackra, men lite röriga. Hon visar utvecklingen i naturen på ett fint sätt genom att använda samma bild flera gånger, men i olika faser för varje sida. Jag är inte helt förtjust i denna bok, liksom jag skrev i recensionen av uppföljaren "Pollenkyssen". Båda böckerna förklarar mirakel med metaforer och liknelser, istället för att rabbla fakta. Även om min recension inte är jublande, står jag dock fast vid att jag tycker att det är bra att de osynliga miraklen förklaras, men det skulle kunna ha gjorts på ett bättre sätt.
Första meningen: Någon åker snabbt som blixten genom den svarta rymden.
Gillar: Att ”utvecklingen” som naturen går igenom syns tydligt på de första bilderna,
Gillar inte: Att de inte går djupare in på ämnet.
Mottagen: 29 maj 2012
Anmäl textfel
