LitteraturMagazinets recension
av Kläderna, Inger Edelfeldt
Inkännande med brett register
Inger Edelfeldt är författare, illustratör, översättare och seieskapare. Hon debuterade 1977 med komma ut-romanen "Duktig pojke" och har sedan dess skrivit närmare fyrtio verk, från barn- och ungdomsböcker till romaner, novell- och diktsamlingar och seriealbum. "Kläderna" är hennes novellsamling från 2017.
Det är sällan jag läser noveller, och noveller brukar vara svårsålda. Förlagen har därför inte vågat satsa på dem. Men efter att Alice Munro fick Nobelpriset 2013 verkar intresset ha ökat. Och jag tycker om ”Kläderna”. Berättelserna är inkännande med ett brett persongalleri.
Inger Edelfeldt är en ny och positiv bekantskap för mig. Jag läste henne första gången när hennes ”Det hemliga namnet” var utvald till Stockholm läser 2016. Med denna läsupplevelse i minnet lånade jag Edelfeldts ”Fader vår” på biblioteket. Identitet spelar roll där också, men framför allt ställs frågor om falskhet och äkthet, kärlek och förställning. Titeln syftar både på en biologisk fader och på ett sökande efter en större tillit. ”Fader vår” blev också en intressant läsupplevelse.
Edelfeldt har en förmåga att sätta sig in i olika människors villkor. I ”Kläderna” får vi möta olika åldrar, män och kvinnor. Som titeln anger spelar klädesplagg en genomgående roll.
I novellen ”Vi är stjärnstoft” berättar en tonårsflicka som är utanför och utsatt i en kompistriangel. När hon en sommardag satt på sig en lånad gul ”hippieklänning” genomsyras hon av solen som smeker hennes hud. Hon erfar en välvilja i själva vädret och livet. Det är det som blivit kvar av leken, inte det mörka.
I ”Vit hatt, svart hatt” återfår en kvinna självkänslan efter att ha blivit övergiven av sin flickvän. Hon köper en svart Stetsonhatt på marknaden vid Hornstull Strand. Det blir en trollerihatt som drar till sig komplimanger och nya möten.
Den berättelse som griper starkast tag i mig, ”Nyanser av Djuret”, handlar om en medelålders kvinna som träffar en man på gymmet. En undangömd tunika med vinfläckar väcker hennes hågkomster. Hon levde i ett gott men kanske lite ljumt förhållande. Den nya mannen träffade rätt med sin uppskattning. Katja blev indragen i hans kraftfält.
Sakta smyger sig obehaget på. Det stegras till gastkramande. Vad kan den mannen hitta på? Han ändrar planer för deras möten. Katja börjar också känna sig osäker på vad hon kan tala om i hans sällskap, och hon lägger märke till vilka kläder och frisyrer han uppskattar. Vi är framme vid det klassiska. Han anmärker på hennes vanor och intressen. Hon ifrågasätter själv den person hon är. Ett exempel på ett destruktivt förhållande, mästerligt skildrat.
I novellen ”Bättringsvägen” får vi gå in i medvetandet på en man som kämpar med sitt alkoholberoende. Men nu har han varit nykter länge och vill återuppta kontakten med sin unga dotter. Hans situation är skör och så rörande. Edelfeldt skildrar honom med ömhet och sympati.
Den här novellsamlingen vore det synd om ni missade.
Texten har tidigare publicerats 28 augusti 2017
Mottagen: 17 februari 2019
Anmäl textfel
